Osäkerheten kring undervattenskränkningarna som skedde i Sverige under 80-talet har skapat många teorier, rykten, hypoteser och frågor. Forskare och tre statliga utredningar har försökt utreda vad som hände, men med olika resultat. Något som är väldigt intressant är att det ur samma material kan skapas så pass olika motiv till undervattenskränkningarna. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilka hinder som förelåg i de tre olika utredningarna för att finna motivet till undervattenskränkningarna i de två incidenterna U-137 och Hårsfjärden. Utifrån en egen skapad definition av hinder, har den använts som en metod i uppsatsen för att analysera de tre utredningarna. Med hjälp av kunskapsteorin har uppsatsen gjort ett försök till att belysa ubåtsfrågan ur ett nytt perspektiv. De hinder som identifierades i utredningarna var bland annat militärens bristfälliga förmåga att bedriva ubåtsjakt och hanterandet av förhören vid U-137. Utifrån detta har inte tillräckligt med information kunnat samlas in och det som samlats har varit svårt att tyda eller har blivit förstört.