Under årens lopp har medlemsstaterna ändrat många gånger i EU:s fördrag. Dessa ändringar har både inneburit en utvidgning av EU:s befogenheter och förändringar i hur EU:s institutioner fattar beslut. Nu har frågan om fördragsändringar åter aktualiserats i ljuset av de utmaningar unionen står inför. Diskussionen är nära förknippad med unionens utvidgning och drivs av behovet att anpassa institutionerna för fler medlemsstater och säkerställa respekt för rättsstatens principer. Vissa anser också att fördragsändringar krävs för att bemöta geopolitiska utmaningar och stärka EU:s konkurrenskraft.
Fördragsändringar genomförs i enlighet med bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionen. Huvudförfarandet, som benämns det ordinarie ändringsförfarandet, är dock omfattande, tidskrävande och politiskt riskfyllt, vilket har lett till motstånd från flera medlemsstater, däribland Sverige. Utöver det ordinarie förfarandet finns även förenklade förfaranden som möjliggör snabbare ändringar, liksom bestämmelser om att ändra fördragen i samband med att nya medlemsstater ansluter sig till EU.
Denna analys kartlägger dessa alternativ, beskriver hur varje förfarande går till samt belyser deras komplexitet. Syftet är att ge en helhetsbild men analysen ger inga rekommendationer om något enskilt förfarande. Författaren förordar däremot återhållsamhet vid fördragsändringar och att EU i möjligaste mån bör söka lösningar inom ramen för befintliga fördrag.