Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Samverkan lyfts ofta som en nyckelfaktor i svensk krishantering. Särskilt vid komplexa samhällsstörningar. Inom forskningen betonas vikten av att övervinna hinder, formulera gemensamma mål och bygga tillit för att skapa en fungerande samverkan. Samtidigt vilar mycket av litteraturen på vad som verkar vara ett underförstått antagande, samverkan uppstår när rätt förutsättningar finns på plats. Denna uppsats undersöker detta antagande utifrån ett spelteoretiskt perspektiv. Med hjälp av en deduktiv tematisk analys undersöks hur spelteoretiska begrepp, som kollektiva varor, intern kostnad och friåkning kan komplettera etablerade modeller för samverkan, särskilt Emerson och Nabatchis Collaborative Governance Regimes. Som underlag används utvärderingar från skogsbranden i Västmanland 2014. Analysen visar att samverkan kan uppfattas som önskvärd men att det finns kostnader för organisationerna som deltar i insatsen att bidra till samverkan. Detta beror inte nödvändigtvis på bristande vilja, utan för att aktörer agerar för att minimera egen belastning. Uppsatsen bidrar till teoriutveckling genom att integrera spelteoretiska perspektiv i kvalitativ forskning om samverkan i kris och därigenom bidra till en fördjupad förståelse för varför samverkan inte alltid uppstår, även om det finns goda villkor.