Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Covid19-pandemin utgjorde en snabbt föränderlig kris som präglades av osäkerhet och informationsbrist. Sverige hanterade pandemin på ett unikt vis, där mjuka styrmedel och tillit till expertmyndigheter var centrala. Weicks (1995) teori om meningsskapande erbjuder ett ramverk för hur ledare i Regeringskansliet navigerade krisen. Syftet med denna uppsats var att analysera hur politiska och sakkunniga ledare i Regeringskansliet agerade under pandemin utifrån ett meningsskapandeperspektiv.

En kvalitativ, deduktiv tematisk analys har genomförts av boken Mitt i krisen (Fjæstad & Lennartsson, 2024). Teman i den tematiska analysen utgjordes av Weicks sju huvudsakliga aspekter av meningsskapande samt ytterligare två kritiska perspektiv på meningsskapande.

Meningsskapande processer i Regeringskansliets hantering av covid19 präglades av en iterativ process med datainsamling, orientering, handling och utvärdering. Ledarna prioriterade snabba beslut baserat på rimlig information snarare än absolut sanning. Retrospektiva erfarenheter från tidigare kriser skapade mening i den rådande pandemihanteringen. Professionella och personliga identiteter tillsammans med social kontext och institutionell kultur formade krishanteringen av pandemin.

Ledare i Regeringskansliet hanterade covid19-pandemin med hjälp av meningsskapande processer som utformades i en unik institutionell kultur av decentraliserad ansvarsfördelning och förtroende till expertmyndigheter. Den sociala interaktionen samt de personliga och professionella identiteterna spelade en avgörande meningsskapande roll. Således handlade Sveriges krishantering av covid19 inte bara om tekniska lösningar, utan även om att navigera kulturella och institutionella normers utmaningar och möjligheter. 

The COVID19 pandemic was a fast-changing crisis, characterised by lack of information. Sweden’s handling of the pandemic was unique underscoring soft law, individual responsibility, and trusted, independent expert agencies. Weick’s (1995) theory of sensemaking offers a framework to understand how leaders in the Government Offices’ managed the crisis. The aim of this study was to analyse how political and expert leaders of the Government Offices acted under the pandemic from a sensemaking perspective.

A qualitative, deductive thematic analysis of the book Mitt i krisen (Amidst the Crisis) (Fjæstad & Lennartsson, 2024) was done. The themes of the thematic analysis were Weick’s seven primary aspects of sensemaking and two further sensemaking-critical perspectives.

Sensemaking processes in the Government Offices’ management of COVID19 were characterised by an iterative process of data-gathering, orientation, action, and reevaluation. Leaders prioritised fast decisions based on plausible information rather than definitive truths. Retrospective experiences from earlier crises helped to make sense of the management of the pandemic. Professional and personal identities together with the social context and institutional culture formed the crisis-management of the pandemic.

Leaders in the Swedish Government Offices used sensemaking processes in the management of COVID19 in a unique institutional culture of decentralised responsibility and trust in expert agencies. The social interaction together with personal and professional identities were central sensemaking aspects. Thus, Sweden’s crisis-management of COVID19 was not only affected by technical aspects, but also by navigating the possibilities and difficulties of cultural and institutional norms.