Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Even though decisionmakers and researchers advocate for the reduction of it, many civilian casualties still occur during counterinsurgency operations. Force protection, killing insurgents and protecting civilians is proclaimed to be impossible in combination.

Previous research attributes the causes of civilian casualties to factors at the soldier, unit and organizational levels. The research is inadequate in exploring how the counterinsurgency force’s progress in its area of operations affects the number of civilian casualties. Hultman’s Theory of civilian casualties contributes to filling this gap by explaining how the counterinsurgents setbacks, as measured by their fatalities, lead to higher rates of civilian casualties.

This study is theory-testing and aims to independently test the theory on a new case against alternative explanations. The Iraq War in 2006, is studied through statistical analysis because of the case’s intensity and specific alternative explanation of civilian casualties.

The study finds the counterinsurgency forces’ fatalities to positively correlate with civilian casualties, with statistical significance. Thus, Hultman’s theory is found to have explanatory power in the case of the Iraq War in 2006. However, the alternative explanations lessen the theory’s explanatory ability and demonstrates that it does not explain the entire phenomenon.

Trots att beslutsfattare och teoretiker förespråkar minimerandet av civila dödsfall ses många civila mista livet till följd av upprorsbekämpningsoperationer. Skydd av egen trupp, bekämpning av insurgenter och skydd av civilbefolkningen beskrivs som omöjliga att kombinera.  

Tidigare forskning har fokuserat på orsaker till civila dödsfall utifrån soldaten, förbandet och organisationen, men har i mindre utsträckning undersökt hur upprorsbekämparnas resultat inom operationsområdet påverkar utfallet. Hultmans teori om civila dödsfall bidrar till att fylla denna lucka genom att beskriva hur upprorsbekämparnas motgångar, mätt som dödsfall, leder till ett ökat antal civila dödsfall.  

Denna studie genomförs som en teoriprövande kvantitativ analys för att oberoende testa teorin på ett nytt fall mot alternativa förklaringar. Irakkriget 2006 undersöks genom statistisk analys på grund av dess intensitet i civila dödsfall samt dess fallspecifika kontrollvariabler.  

Studien påvisar ett signifikant positivt samband mellan upprorsbekämparnas dödsfall och de civila dödsfallen. Således påvisas Hultmans teori ha förklaringsvärde i fallet. Däremot minskar de inkluderade kontrollvariablerna teorins förklaringskraft och visar att teorin inte förklarar hela utfallet.