Krigsvetenskaplig forskning är central för vår förståelse av krig och krigföring och utgör denvetenskapliga grunden för officersutbildningen i Sverige. När Försvarshögskolan startade sitt doktorandprogram i krigsvetenskap hösten 2019 var en milstolpe uppnådd för studiet av krig och krigföring i Sverige. En framgångsrik forskarutbildning i krigsvetenskap garanterar en kontinuerlig tillväxt av forskare med expertkunskap om krig och försvar i en svenskkontext. En framgångsrik forskarutbildning kräver dock att doktoranden socialiseras in i en forskningsmiljö, och problem i socialiseringsprocessen riskerar leda till att doktoranden inteklarar att slutföra sin utbildning. I denna artikel analyseras förutsättningarna för en framgångsrik socialiseringsprocess för doktorander i krigsvetenskap i Sverige. Utifrån teorier om disciplinäritet, d v s vikten av det akademiska ämnets (disciplinens) roll i socialiseringsprocessen, analyseras debatten om krigsvetenskapens natur. Enligt resultaten är krigsvetenskap både interdisciplinärt, d v s en blandning av flera vetenskapliga ämnen, och transdisciplinärt, d v s har en nära relation till praktiken. Detta riskerar att försvåra doktorandernas socialiseringsprocess. Flera förslag för hur handledare och forskningsmiljön i övrigt ska kunna motverka dessa problem på bästa sätt diskuteras i artikeln.