Attribution, förmågan att tillskriva en viss handling till en specifik aktör, är centralt för flera politiskt-militära strategier och maktmedel. Tvingande strategier så som avskräckning och tvångsmakt vilar på att en aktör har förmågan att attribuera en händelse eller ett angrepp till en specifik aktör på ett trovärdigt sätt. Trovärdig attribution är även en viktig faktor för att upprätthålla en legitimitet i sin egen våldsanvändning och motåtgärder i en konflikt.
Syftet med den här undersökningen är att utveckla teoribildningen kring begreppet attribution i cyberkonflikter och genom det bidra till att begreppet blir mer applicerbart och relevant i cyberrymden. Resultatet visar att attribution i cyberkonflikter yttrar sig på ett mångsidigt sätt där flera faktorer än de rent tekniska, tillsammans bildar en stark och högkvalitativ attribution. Attribution i cyberkonflikter kan kategoriseras och observeras i tre grupper; koncept, praktik samt kommunikation. Baserat på detta föreslås två slutsatser för att göra begreppet attribution mer tillämpbart i cyberrymden. För det första; attribution i cyberkonflikter är mångfacetterat och är en kollektiv process. För det andra; attribution i cyberavskräckning är att betrakta som mjuk, den vilar inte på enskilt avgörande bevis utan på en kombination av spår i flera dimensioner.