Forskning visar att det ofta krävs en extern chock i form av krig för att påkalla förändring i en militär organisation. Hur kan då en militär organisation som inte deltagit kollektivt i krig förändras?
Studiens syfte är att undersöka hur svenska arméofficerare förstår sin militära kultur och militär flexibilitet och hur detta i sin tur påverkar förändring. Studien visar att svensk armékultur uppfattas som starkt förankrad med centrala värden som uppgiftsfokus och pliktkänsla. En stark kultur tenderar att påverka den militära flexibiliteten negativt om denna inte i sig utgör en tydlig del av kulturen. Så verkar inte vara fallet med svenska armékultur. Studien visar att partiell avsaknad av flexibilitet inverkar negativt på svenska arméns förmåga att åstadkomma varaktig förändring. Interna faktorer som kognitiv förmåga, erfarenhet och systematisk erfarenhetsspridning anses inte tillräckliga för att påkalla förändring. Studien visar också på en tendens att återfalla till gamla mönster. Vidare återfinns starka subkulturella värden inom den övergripande kulturen vilka formar normer och värderingar som anses hämma nytänkande och flexibilitet. Tidigare forskning visar att detta inverkar negativt på svenska arméns förmåga till anpassning gentemot kontemporära föränderliga hot. Svenska arméns långa erfarenhet av kostnadsrationell och effektiv förbandsproduktion anses stå i kontrast till dynamisk förändring och flexibilitet. Studien visar att fredstida krav måste balanseras av skarp erfarenhet för att skapa flexibilitet och förändringsbenägenhet. Interna faktorer och förändringar i form av organisationsförändringar eller nedskärningar räcker inte för att utmana starka kulturella värden och därigenom stimulera förändringsbenägenhet.