Artikeln argumenterar för att Sverige inte bör återinföra personminor eller lämna Ottawakonventionen. Författarna menar att erfarenheter från tidigare konflikter visar att personminor har begränsat militärt värde men stora långsiktiga humanitära, materiella och ekonomiska kostnader. De påpekar att även så kallade ”smarta” minor inte eliminerar riskerna, eftersom tekniken inte är felfri och eftersom minor fortfarande kan lämna explosiva rester i marken. Artikeln argumenterar också för att ett Natomedlemskap inte kräver användning av personminor och att svensk säkerhetspolitik därför bör baseras på kunskap, långsiktig riskminimering och historisk erfarenhet snarare än på rädsla eller kortsiktiga signaler från det pågående kriget i Ukraina.