Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Kriser och olyckor kan få konsekvenser på individer, samhällen, länders kultur, arv och socioekonomiska tillgångar samt ekosystem (UNDRR, 2015). För minska och hindra konsekvenserna behöver länder bevaka, bedöma och förstå risker för att på så sätt förbereda sig och anpassa sig för framtiden. Några av de större kriserna som Sverige har haft under 2010-talet har börjat som skogsbränder. Räddningstjänsterna är en del av samhällets aktörer som förväntas vara en del i den samlade kraften för att hjälpa enskilda i kriser.

Syftet med denna studie har därför varit att undersöka hur räddningstjänstens ledningssystem dimensioneras i praktiken, vilka faktorer som styrt dimensioneringen och hur dessa påverkar systemens förmåga att hantera varierande risker. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats i samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Närvaro har skett vid tre tillsynsbesök som MSB har genomfört hos räddningsledningssystem. Observationerna vid besöken syftade till att stödja framtagandet av en semi-strukturerade intervjuguide. Nio räddningschefer aktiva i sju räddningsledningssystem har deltagit i studien.

Data från intervjuerna har sedan bearbetats med tematisk analys. Resultatet visar att ekonomi är en viktig faktor vid dimensionering och behöver ingå som ett designkriterium i designlogiken. Förmåga, som tidigare studier också visat, formuleras i termer av antal resurser istället för effekten som kan uppnås. Räddningsledningssystem har också börjat samarbeta i räddningsregioner för att hantera risken för mättnad. Slutligen konstaterades att räddningsledningssystemen fortsatt behöver jobba med att förbereda och anpassa sig för att hantera framtida risker och kriser genom att bevaka, bedöma och förstå risker med olyckor som kan uppstå.

Crisis and disasters may have consequences on individuals, communities, countries' culture, heritage and socio-economic assets as well as ecosystems (UNDRR, 2015). To reduce and prevent the consequences during crises and disasters, countries need to observe, assess and recognize risks to prepare and adapt for the future. Some of the major crises that Sweden has had in the 2010s started as forest fires. The rescue services is a part of society’s collective strength to manage these.

The purpose of this study has therefore been to examine how municipal rescue management systems are constructed, and which features have guided the construction and how the features has affected the system’s ability to manage a variance in risks. The study has had a qualitative approach in close collaboration with the Swedish Civil Contingencies Agency (MSB). Observations has taken place during three supervisory visits to rescue management systems that MSB has carried out. The observations during the visits led to the design of an semi-structured interview guide. The respondents were nine officers in charge of the municipal rescue service, active in seven municipal rescue management systems.

The data from the interviews have been processed with thematic analysis. The results indicate that funding is a great factor when constructing management systems and therefore should be a design criteria in the logic of design. Ability, as former studies have revealed, is measured in amount of resources rather than the effect that can be produced. Some rescue management systems cooperate in regions to manage the risk of saturation. Finally, the study revealed that the municipal rescue emergency systems still have some work to do to adapt to deal with future risks and crises.