Denna studie undersöker hur flexibiliteten inom svensk luftmakt kan påverkas av Natomedlemskapet genom en jämförelse mellan svensk nationell luftmaktsdoktrin och alliansen Natos luftmaktsdoktrin. Flexibilitet analyseras utifrån Finkels teori vilket omfattar fyra strata som om de uppnås ska medföra flexibilitet, vilket är en del av den svenska operationskonsten. Studien visar att svensk luftmaktsdoktrin har en mer defensiv och nationell utgångspunkt, medan Natos doktrin är mer offensiv och expeditionär. Nato-doktrinen innefattar dessutom rymddomänen och obemannade flygsystem, vilket saknas i den svenska doktrinen. Svensk doktrin uppvisar en mer decentraliserad ledningsfilosofi, vilket stärker den kognitiva flexibiliteten. Natomedlemskapet bedöms inkludera Sverige till större och mer omfattande förmågor vilket är positiv bidrar till den organisatoriska och teknologiska flexibiliteten. Samtidigt riskerar medlemskapet att minska den nationella självständigheten vilket kan medföra en svensk rollspecialisering. Båda doktrinerna har brister i att främja nytänkande, vilket kan hämma den konceptuella flexibiliteten. Natomedlemskapet kommer därmed bedömt att påverka Sveriges flexibilitet i luftdomänen både positivt och negativt.