Logotyp: till Försvarshögskolans hemsida

Den 6 oktober 1973, på den judiska högtidsdagen Yom Kippur, påbörjar Egypten och Syrien Oktoberkriget genom att överraskande anfalla Israel över två fronter. Inledningsvis led Israel stora förluster men lyckades återta initiativet och vända det allvarliga läget till slutligframgång, en bedrift där de israeliska flygstridskrafterna spelade en avgörande roll. 

Då vedertagen luftmaktsteori har kritiserats som resursfokuserad och enbart applicerbar för stormakter väcks frågan hur Israel som underlägsen part kunde vinna framgång med flygstridskrafter mot den kvantitativt överlägsna arabiska koalitionen? 

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka luftmaktsteoretiska faktorer som kan

förklara hur en underlägsen nation kan vinna framgång mot en kvantitativt överlägsen motståndare inom ramen för luftkrigföring under mellanstatlig konflikt. I centrum av undersökningen står Oktoberkriget 1973 som analyseras genom två luftmaktsteoretiska perspektiv: det revolutionära där luftmakt betraktas som ett medel för direkt strategisk effekt och det evolutionära där flygstridskrafter utgör en integrerad del av de gemensamma styrkorna. Studien visar att israels framgångar med flygstridskrafter under Oktoberkriget till största del förklaras ur ett evolutionärt perspektiv där operativ samverkan var avgörande för utvecklingen på konfliktens båda fronter.