Logotyp: till Försvarshögskolans hemsida

Under 1950- och 1960 talet utvecklades svensk pansarkrigföring markant. Från att ha varit ett substitut till kavalleriet i Skåne till att bli en av stöttepelarna i arméns grundorganisation. Uppsatsen behandlar den utveckling av pansarreglementen som skedde mot bakgrund av de organisationsförändringar som gjordes under perioden.

Syftet med studien är att analysera avvägningarna mellan förmågorna i olika pansarreglementen under en period då det svenska pansarvapnet utvecklades starkt med ny materiel och dylikt. Likheter och skillnader poängteras, liksom organisationsförändringar som sker under tiden som möjliga förklaringar till förändring. Metoden som används är en komparativ metod parallellt med en kvalitativ textanalys. Teorin om de grundläggande förmågorna har använts som analysverktyg. Empirin bygger på två anvisningar och reglementen för pansarstrid som gavs ut 1956 respektive 1966.

Resultat visar att nästan samtliga principer från teorin om de grundläggande förmågorna återfinns i materialet. Därutöver fanns det trots organisatoriska skillnader likheter mellan organisationernas stridsteknik. En stor skillnad är användningsområdet för stridsvagn. Författaren drar slutsatsen att infanteriets rörlighet är gränssättande för detta.

Swedish armoured warfare rapidly developed during the 1950’s and 1960’s. It evolved from being a mere substitute for heavy cavalry in southern Sweden, into one of the main foundations of the army base organisation. This thesis is about the development of regulations and statutes that came about due to large changes in the organisation of the armoured corps.

The goal of this thesis is to analyse the use of different base abilities of different regulations and statutes during a time when the Swedish Armoured Corps went through a period of major change as vehicles and equipment were developed. Differences and similarities are highlighted, as well as the changes to the organisation that occurred over the two decades, as possible explanations to the changes. The method that is used is a comparative method based on a qualitative text analysis. The fundamental capabilities theory have been used as the instrument for the analysis. The case studies are based on two different regulations and statutes published in 1956 and 1966 respectively.

The results show that almost all the principles from the theory of fundamental capabilities are found in the material. Furthermore the results show that despite organisational differences there were similarities between the combat techniques of each organisation. One of the major differences was the way in which the tanks were used. The author draws the conclusion that the infantry’s mobility and level of protection is the limiting factor.