Denna uppsats skrivs som examensarbete under sista terminen på officersprogrammet på Försvarshögskolan. Uppsatsens syfte har varit att undersöka om det finns någon skillnad i hur fältarbetsförmågan används i en nationell insats i Sverige och i en internationell insats i Afghanistan och om det finns några slutsatser att dra om eventuell skillnad. Genomgående i uppsatsen har de fyra inriktningarna; fältarbeten för rörlighet, fördröjandefältarbeten, fältarbeten för överlevnad och övriga fältarbeten används för att förklara fältarbetsförmågan. De resultat som visade sig efter jämförelsen var att det finns ett litet behov av broresurser och fördröjande fältarbeten i Afghanistan jämfört med Sverige. De dragna slutsatserna är att fältarbetsförmågans storlek i Afghanistan är beroende av den totala insatsens storlek. Men ett ökatbidrag från ingenjörsförbanden är möjlig genom att förändra utbildningen och hur ingenjörsförbanden kan komma att användas.
This essay is written as thesis during the last term of the officer program at the National Defense College. The purpose of this essay was to investigate whether there is any difference how the engineer ability are used in a national operation in Sweden and an international operation in Afghanistan, and if there are any conclusions to draw about the difference. Throughout this essay has the four classification engineering for movability, delaying engineering, engineering for survival and other engineering been used to explain the engineering ability? The results showed after the comparison was that there is little need for the ability to lay bridges and delaying engineering in Afghanistan compared with Sweden. The conclusions drawn are that the engineer forces size in Afghanistan is dependent on the overall scale of the operation. But a increased contribution from engineer forces is possible by changing the training and how the engineer forces may be used