Logotyp: till Försvarshögskolans hemsida

Sverige inrättade 2022 civilområden vilka blev huvudansvariga för regionalt civilt försvar. De blev också militärregionens primära samverkanspartner. Denna studie syftar till att beskriva och analysera vad civil och militär personal på regional nivå upplever som framgångsfaktorer respektive hinder för civil-militär samverkan och hur dessa faktorer uttrycks i den regionala handlingsplanen för totalförsvarsplanering. Studien syftar också till att undersöka hur tillkomsten av civilområden påverkat förutsättningarna för civil-militär samverkan på regional nivå. Materialet inhämtades i huvudsak genom kvalitativa intervjuer och analyserades därefter tematiskt. För avgränsning av intresseområdet användes Emerson,Nabatchi och Baloghs (2012) modell integrative framework for collaborative governance. Resultatet visar att det råder omfattande samsyn mellan de civila myndigheterna och militärregionen när det gäller de framgångsfaktorer för samverkan som personkännedom, nätverksbaserade arbetsmetoder och gemensamma målsättningar utgör. De tydligast observerade skillnaderna mellan civila och militära myndigheters syn på civil-militär samverkan på regional nivå relaterar till organisationsförändringarna som skedde till följd av civilområdenas tillkomst. Omorganiseringen beskrivs både som ett hinder och en framgångsfaktor beroende på respondentens perspektiv.