Logotyp: till Försvarshögskolans hemsida

Denna studie undersöker hur samverkan mellan trossamfund i Örebro och Örebro kommun upplevdes av trossamfunden under hanteringen av skolskjutningen på Campus Risbergska. Syftet är även att analysera vilka utmaningar och framgångsfaktorer som trossamfunden upplevde präglade denna samverkan, med utgångspunkt i teorin om collaborative governance. Studien bygger på en kvalitativ fallstudiedesign och semistrukturerade intervjuer med representanter från Svenska kyrkan, Hagakyrkan och Filadelfiakyrkan. Det empiriska materialet analyserades genom en deduktiv tematisk analys med induktiva inslag. Resultatet visar att samverkan var ojämnt utvecklad mellan aktörerna. Svenska kyrkan och Hagakyrkan beskriver en mer direkt och strukturerad samverkan med tydliga kommunikationsvägar, medan Filadelfiakyrkan upplevde en mer indirekt och autonom roll. 

Studiens huvudsakliga slutsats är att samverkan i första hand bars upp av relationella faktorer snarare än av formaliserade samverkansstrukturer, vilket identifierades som en central framgångsfaktor. Samtidigt visar studien att avsaknaden av personliga kontakter och relationer, liksom brist på tidigare erfarenhet av samverkan, utgör en utmaning för trossamfunden. För att stärka framtida krisberedskap pekar resultaten därför på behovet av att utveckla mer långsiktiga, jämlika och institutionaliserade former för samverkan mellan kommuner och trossamfund.

This study examines how collaboration between faith-based organizations in Örebro and Örebro Municipality was experienced by faith-based organizations in Örebro during the management of the school shooting at Campus Risbergska. The aim is to analyze the perceived challenges and success factors of this collaboration from the perspective of faith-based actors, using the theoretical framework of collaborative governance. The study is based on a qualitative case study design, utilizing semi-structured interviews with representatives from the Church of Sweden, Hagakyrkan, and Filadelfia Church. The empirical material was analyzed using a deductive thematic analysis with inductive elements. The findings show that collaboration was unevenly developed across actors. The Church of Sweden and Hagakyrkan describe more direct and structured collaboration with clear communication channels, while Filadelfia Church experienced a more indirect and autonomous role.

The main conclusion of the study is that collaboration was primarily sustained by relational factors less than formalized collaborative structures, which was identified as a key success factor. At the same time, the study shows that the absence of personal contacts and relationships, as well as a lack of prior experience of collaboration, constitutes a challenge for faith-based organizations. To strengthen future crisis preparedness, the findings therefore indicate a need to develop more long-term, equitable, and institutionalized forms of collaboration between municipalities and faith-based organizations.