Det civila försvaret är idag i praktiken nedlagt. Livsmedelsberedskapen syftade till attlandet skulle kunna försörjas med livsmedel under lång tid, trots att gränserna är stängda och att flöden av importvaror störs av pågående kris eller krig. Sverige har sedan 1988 årsförsvarsbeslut stegvis avvecklat beredskapslagringen av livsmedel, då Sverige började sin anpassning till EG och EU. Den fria och öppna handeln av varor som EU erbjöd skulle stå för Sveriges livsmedelsförsörjning. Försörjningsberedskapen skulle bygga på den flexibilitet och robusthet som näringslivet kan uppnå i en säkerhetspolitiskt instabilsituation samt myndigheters och näringslivets gemensamma krafttag och krishanteringsförmåga.
Syftet med denna studie är att använda Allison teori och förklaringsmodell om rationelltbeslutsfattande för att undersöka varför Sverige valt att avveckla sin beredskapslagring av livsmedel och således identifiera vilka faktorer som lett till att Sveriges krisberedskapavseende livsmedelsförsörjning ser ut som det gör idag.
Slutsatser som dras i studien visar att Sverige av kostnadseffektiva skäl och avförändringarna i det säkerhetspolitiska läget valt att avveckla beredskapslagring av livsmedel. Konsekvenserna har inneburit att Sverige står utan politiskt fastställd livsmedelsstrategi och utan ansvarig myndighet för livsmedelsförsörjning i kris.