Chefer i den svenska Försvarsmakten ställs oftare än man kan tro inför situationer där ledning och ledarskap ställs på prov. Situationerna kan innefatta komplicerade eller komplexa problem och utmaningar. Dessa beslut kan i sin tur få allvarliga konsekvenser och kan behöva fattas i en situation där högre chef inte har möjlighet att stödja fullt ut.
Enligt Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin leds svenska förband med uppdragstaktik. Filosofin är väl utvecklad och undersökt inom markdomänen men mindre studerad vid ledningen av flygförband. Syftet med den här studien är att skapa förståelse för ledning av flygförband genom att undersöka ledningssituationen vid det taktiska transportflyget, med evakueringen från Kabul som ett fall och tillika avgränsning.
I verksamheten som fallstudien bygger på, finns ett stort mått av kollektivt beslutsfattande och grupptänkande i den dagliga verksamheten. Ledaren och följaren kommer varandra nära och relationen präglas av kännedom om värderingar och förtroende. Verksamhetens natur skapar en situation där författaren anar att ledarskapet bygger på andra faktorer än de som Försvarsmaktens ledningsfilosofi beskriver, personalen är i stor utsträckning självtänkande och kreativa med stor erfarenhet. Situationen ställer stora krav på ledarskapet, men kanske ännu större krav på följarskapet.