Den svenska militärstrategiska doktrinen beskriver att Försvarsmakten i fred ska verka krigsavhållande genom avskräckning. Den avskräckande effekten utgörs av trovärdighet, tillgänglighet samt samarbete med andra stater och organisationer. Delvis kontrasterande beskriver regeringen att den svenska linjen ligger fast avseende militär alliansfrihet.
Uppsatsen är teorikonsumerande då den avser att belägga huruvida det militärstrategiska agerandet kan beskrivas som riskspridningsstrategi. Den syftar även till att teoretiskt pröva om riskspridningsstrategi praktiserad av en småstat kan anses vara en trovärdig metod inom ramen för avskräckning.
Resultatet visar att det existerar belägg för att Sverige bedriver militär riskspridningsstrategi och att den har förutsättningar att kännetecknas som trovärdig. Uppsatsen finner dock att trovärdigheten kan liknas vid en positiv trend snarare än total uppfyllande av ställda teoretiska kriterier. En central faktor i sammanhanget är alliansfrihetens praktiska yttringar. Ökad trovärdighet på kort sikt bygger på effekten av militära internationella samarbeten.