Det etablerade försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland har utökats till att även innefatta en gemensam försvarsplanering. Mot bakgrund av Sveriges och Finlands uttalade alliansfrihet så omfattas inte samarbetet av några ömsesidiga försvarsgarantier, vilket väcker frågan om hur långt samarbetet kan drivas. Denna underökning syftar till att bidra till förståelse för Sveriges och Finlands förutsättningar för att bilda en försvarsallians med ömsesidiga försvarsgarantier mellan de två länderna.
Efter att ha studerat en försvarsallians mellan småstater i det oroliga Europa under 1930-talet, formulerar Robert L Rothstein en teori baserad på erfarenheterna av alliansens öde. Alliansen blev inte lyckad, bland annat beroende på att medlemsländerna hade olika säkerhetsstrategiska förutsättningar. Genom att undersöka Sveriges och Finlands förutsättningar utgående från Rothsteins teori tydliggörs avgörande skillnader mellan de båda länderna, vilka begränsar möjligheterna att bilda en försvarsallians.
De två länderna visar sig sakna försvarsstrukturella förutsättningar för att integrera sina militära förmågor i den omfattning en försvarsallians förutsätter. Resultatet påvisar även att det måste byggas upp en tillit mellan Sverige och Finland, för att överbygga de strategiska obalanser som Sveriges ökade risktagning österut och Finlands säkerhetsvinst västerut innebär vid en alliansbildning. Sveriges ensidiga solidaritetsförklaring och dess medförda åtaganden mot de Baltiska länderna måste kompromissas med Finland för att möjliggöra en samordnad eller gemensam säkerhets- och försvarspolitik vilket en försvarsallians förutsätter.