Logotyp: till Försvarshögskolans hemsida

In this dissertation I inquire into the conditions that enable cohesive combat performance. I do so by critiquing existing literature on methodological grounds, arguing that the warfighters are studied but unheard, leading to an empirical gap with theoretical implications. To remedy the situation, I employed an ethnographic approach which focalizes warfighters, narratively uncovering the meaning-making of those who fight. I collected empirics in Ukraine, predominantly along the frontlines during the 2023 counter-offensive. The results were then analyzed for patterns of meaning and point towards combat cohesion as an instantiated phenomenon enabled by three conditions. These three conditions are the following. First, motivation to fight stems from the warfighter’s individual sense of Self as a whole and temporally continuously self-narrated person who must act to preserve their sense of Self upon the advent of war. Second, organizational and immediate leaders need to be narrated as worthy enough to follow. Lastly, warfighters need shared fighting skills and a library of narratives that inform the individual warfighter of how to ‘read’ battle as it unfolds and their ability to act in order to affect the outcome. The results hold implications for the study and conduct of military organizations and warfighters.

I den här avhandlingen undersöker jag de förhållanden som möjliggör en stridande enhets koordinerade uppträdande. Jag gör det genom att kritisera existerande forskning på metodologiska grunder utifrån bristen på att stridande är studerade men ohörda. Detta har lett till en empirisk brist med teoretiska implikationer. Med det som avstamp tar jag en etnografisk ansats som sätter stridande individer i centrum, för att narrativt undersöka hur stridande människor uppfattar och skapar mening i strid. Det empiriska materialet samlade jag in i Ukraina, framförallt längs frontområden under motoffensiven 2023. Resultaten analyserades därefter för mönster av mening och pekar mot att sammanhållning i strid är ett tillfälligt uppkommet fenomen som möjliggörs av tre förhållanden. Dessa tre förhållanden är som följer. För det första härleds motivation att strida från den enskildes Jagkänsla som en hel och temporalt kontinuerlig person som måste agera för att fortsätta vara den personen de redan beskriver sig som när kriget kommer. För det andra är organisatoriska och omedelbara ledare av den stridande beskrivna som tillräckligt värda att följa i stunden. Och för det tredje behöver stridande delade färdigheter i strid och ett bibliotek av narrativ som informerar den stridande hur denne ska ’läsa’ striden medan den utspelas och vilka handlingsalternativ som finns för att påverka förloppet. Resultaten har stor betydelse för både forskare och praktiker inom militära organisationer och strid.