Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Relationen mellan staten och privata företag i händelse av fredstida kris eller krig har under de senaste åren diskuterats och utretts i flera omgångar. Kontinuerligt påpekar såväl politiker som myndigheter och företag behovet av en förbättrad och förstärkt försörjningsberedskap, vilket kräver utökad samverkan mellan privat och offentligt. Området upplevs av såväl myndigheter som företag svårnavigerat och regelverken kritiseras ofta för att vara för gamla och inte i linje med bl.a. modern upphandlingslagstiftning. Sedan 2019 har flera utredningar presenterats där olika lösningar föreslås för framtidens försörjningsberedskap. Artikeln avser att gå igenom relevanta delar av det äldre Kföretagssystemet som dagens regelverk kommer ifrån, och analysera hur framtiden kan komma att se ut. Fokus för artikeln ligger därmed på hur relationen mellan staten och företagen under kris och krig såg ut förr och hur den är på väg att utvecklas inom ramen för nutida krisberedskap och totalförsvar. Vidare utforskas relationen mellan lagstiftning och avtal som grund för privatoffentlig samverkan.

Det råder fortsatt ett osäkert och delvis instabilt läge i världen. Stater agerar både på egen hand och tillsammans för att stärka sina förmågor att hantera såväl fredstida kriser som krigsfara och ytterst krig. För svensk del har ett omfattande utrednings- och lagstiftningsarbete bedrivits i kölvattnet av covid 19-pandemin och det ryska aggressionskriget mot Ukraina. Även EU har ökat graden av intensitet i sitt arbete. Detta kombinerat med det svenska Natomedlemskapet ställer den svenska lagstiftaren, regerigen och myndigheter inför ett nytt rättsligt landskap. I denna för temanumret inledande artikel presenteras de olika bidragens viktigaste slutsatser och några tydliga trender identifieras.

Artikeln fokuserar på hur regler och verksamhet inom ramen för totalförsvaret utmanar folkrätten som är tillämplig i krig, krigets lagar eller internationell humanitär rätt (IHR). Den internationella humanitära rätten blir tillämplig när en väpnad konflikt uppstår. I ett svenskt perspektiv innebär det i allmänhet att Sverige har förklarats, eller är på väg att förklaras, i krig enligt 15 kap. 14 § regeringsformen (RF). Artikeln avser att diskutera hur totalförsvarskonceptet, som utvecklades i Sverige under 1900-talet och sedan återigen från 2015, relaterar till och i vissa delar utmanar den internationella humanitära rätten. Vårt fokus är hur olika befattningsgrupper i det svenska totalförsvaret kan statusbestämmas enligt reglerna i internationell humanitär rätt samt relationen mellan civilt och militärt i ett totalförsvarskoncept som det svenska.

Responsibility. Accountability. These two concepts seem to take centre stage in the aftermath of emergencies. This article uses these words in a specific context: how Sweden uses commissions to review how authorities at different levels and the government have handled their responsibilities and tasks during an emergency. Over the years, numerous commissions have reviewed and analysed emergencies and other events that have put pressure on the Swedish administrative system. The argument here is that commissions focus on what should happen after an emergency has been handled, i.e., the aftermath. They review decision-making processes, systems, and legislation to improve them. Despite often being initiated during an emergency, they review decisions taken and laws implemented to determine how emergencies could be better regulated or handled in the future. The commissions' reviews are based on government decisions outlining specific tasks or questions for each commission. It is argued here that these commissions are an essential part of how Sweden addresses accountability after an emergency, with the focus on systemic learning and change rather than the personal accountability of decision-makers.

Syftet med denna bilaga är att analysera de rättsliga förutsättningarna för krisberedskap och totalförsvar utifrån ett systemperspektiv.

Sedan år 2022 beskrivs ofta säkerhetsläget i Europa som det allvarligaste sedan andra världskriget. Det fullskaliga väpnade angreppet mot Ukraina som utgör ett tydligt brott mot FN-stadgan betraktas ofta som en vattendelare. Det finns ett före och ett efter Ukraina när vi betraktar säkerhets- och försvarspolitik. I medierapporteringen ser vi såväl leriga skyttegravar som minner om första världskriget, som drönare med beväpning. Sabotage, påverkanskampanjer, cyberangrepp och olika typer av drönare används av olika aktörer såväl i fredstid som under krig. Samtidigt började kriget i Ukraina egentligen redan 2014, och man bör fråga sig hur stor skillnad det egentligen är mellan historiens kriser och krig och de vi upplever just nu. Vad är kriser och krig idag och varför blir nationell rätt (åtminstone i Sverige) och internationell rätt utmanad av dagens kriser och krig? Hur adresserar och hanterar folkrätt och nationell rätt de kriser och krig vi ser idag, och vilka hot finns mot det som brukar kallas en regelbaserad världsordning.