Logotyp: till Försvarshögskolans hemsida

This thesis takes a closer look at Russia’s use of passportization in Donbas, 2019. How it was used as a calculated step towards its full-scale invasion in 2022. By distributing Russian passports to over 700,000 people living in separatist-controlled areas, Russia essentially created a legal and political excuse to justify its actions, presenting them as a way to “protect” their nationals. Passportization goes beyond humanitarian concerns - it actively undermines Ukraine’s sovereignty and territorial integrity, violating Article 2(4) of the UN Charter. It also complicates efforts to resolve the conflict through agreements like the Minsk accords.

By comparing this strategy to similar situations in Georgia and Moldova, the paper highlights a pattern in Russia’s tactics: passportization is used as a weapon in its hybrid warfare strategies. Finally, the Donbas case shows how citizenship can be weaponized to weaken state sovereignty, destabilize regions, and set the stage for military action under a mask of legality.

The modes of liability found under article 25(3) of the Rome Statute is the cause for a continuing debate within the International community. Complicity in a crime exists as a punishable offence in almost every modern legal system, in the Rome Statute it is captured by article 25(3)(c) as well as 25(3)(d). It does, however, exist uncertainty as to what differentiates them from each other. This thesis aims to find such a difference and clarity on what aspects are relevant to apply one or the other. To do this it compares the articles specifically in relation to three different topics. Firstly, if the crime being committed by a group with a common purpose entails a difference. Secondly, the physical elements demanded by the two articles are compared. Thirdly, the mental element required. This thesis argues that the group aspect and physical element does not entail enough of a difference between article 25(3)(c) and (d). Instead it seems like the mental element is the important factor where 25(3)(c) demands a higher mens rea than 25(3)(d).

This study examines the legal framework prohibiting the starvation of civilians as a method of warfare, with a focus on the intent required to constitute a violation. The research seeks to answer the question: What degree of intent is required to constitute a violation of theprohibition against the starvation of civilians as a method of warfare? It is important to consider the intent required to hold a perpetrator liable for the war crime of starving civilians, particularly in light of the continued use of, for example, siege warfare in armed conflicts, where the starvation of civilians is often an inevitable consequence. Following an introduction to the legal framework prohibiting the starvation of civilians and the relevantmental elements, the thesis examines the war crime in detail, including its various elements, the intent required for each, relevant court decisions involving similar mental element requirements, and the drafting history of the provisions. It is demonstrated that, while the intent and knowledge under article 30 of the Rome Statute applies to the elements of the crime lacking an independent mens rea, the intent to starve civilians as a method of warfare requires dolus specialis, a specific additional intent that 'otherwise provides' article 30's default rule. While the main focus of this study is given to the required intent, it also examines several modes of liability, further illustrating that the liability a perpetrator may incur depends on the presence or absence of dolus specialis. The findings contribute to understanding the degree of intent required to the prohibition of starving civilians as a method of warfare, as well as its applicability in practice, particularly in cases of siege warfare.

In the summer of 2024, the first reports of “Dragon drones” in the Ukraine War was covered on social media. Videos were showing the “Dragon Drones” spewing out molten metal flakes on the battlefield. Combing Thermite and drones has never been done in modern warfare before. This raises questions of what exactly these drones are and what they are capable of? But also, what can the observations from The War tell us, are they legal? And if so, why not?

The aim of this thesis is to investigate the use of Thermite UAS in the Ukraine War. The first question is based on whether Thermite UAS can be considered an incendiary weapon according to CCW Protocol III. Second, whether this weapon system can be considered Natural or Calculated in relation to superfluous injury and unnecessary suffering under Customary International Humanitarian Law.

The result has found that Thermite is not covered by CCW because the convention specifically excludes thermite against military objectives and combatants. But the same time Thermite is covered by CCW if the conduct is considered to cause superfluous injury and unnecessary suffering. According to observations the result suggest that only military objectives have been targeted. A distinction from civilians and civilian objects has been made. The research also suggest that there is a gap between CCW and Customary International Humanitarian Law. The discourse on incendiary weapons and LAWS tends to fall in under the category of AI. The author argues that the answer to the gap between CCW and Customary International Humanitarian Law is found within the human responsibility of commanders and UAS operators. Depending on the assessment of military advantage gained from a Thermite strike it is important to balance the military necessity versus humanity in that specific military operation, due to the unique circumstances

The paper aims to address the Russian way of warfare, focusing on its approach to the employment of mass in air warfare. In this regard, attention is paid to Russia’s employment of mass in terms of the structure of its air force, its capabilities and its employment of air power in mass attacks during Russian wars. 

The modern concept of mass is explained by referencing the existing academic and military debates on the subject, including some recent works by Heather Venable,1David Deptula and Heather Penney,2 and Viktoriya Fedorchak.3 In this regard, the focus is on the shift from balancing numerical superiority and cutting-edge technologies to establishing a critical mass – meaning sufficient numbers to achieve the posed objectives. The recent use of air power by Russia in Ukraine is assessed in terms of its strengths and limitations, and the paper addresses the effectiveness of the Ukrainian countermeasures in degrading the Russian numerical superiority. The discussion section provides key takeaways for strengthening national defences against numerically superior opponents. Unlike previous works on the subject, attention is also paid to the historical traces of the Russian way of employing air power. Hence, the features of the Russian way of warfare are traced in the post-Cold War development and employment of air power and the conceptualisation of air power.

Kvinnor som arbetar med kvinnors rättigheter i Sverige vittnar om att våld, trakasserier och hot ingår i deras arbetsmiljö. Konsekvenserna är många och allvarliga, i arbetet, privatlivet och för hälsan. Många yrken drabbas av våld och hot i arbetsmiljön och forskning kring ledarskap och organisatoriska åtgärder finns, men kvinnor som arbetar med kvinnors rättigheter verkar saknas bland dessa. De tidigare studierna kring kvinnorättsrörelsen har istället tittat på exempelvis genusperspektiv på motstånd mot jämställdhet, juridik, demokratioch hur den civila människorättsrörelsen påverkar samhället.

Fyra kvinnor som arbetar med kvinnors rättigheter i Sverige och regelbundet utsätts förvåld, trakasserier och hot på grund av arbetet, har intervjuats för att få information om vad de själva anser att de har för behov inom organisationen för att förbättra arbetsmiljön. Genom semistrukturerade intervjuer så framkom att faktorer inom organisationen var viktiga för arbetsmiljön, men det var också faktorer utanför organisationen som initialt prioriterats bort istudiens problemställning. Bemötande från polis och rättsväsende visade sig göra stor skillnadi deras känsla av trygghet. Att statliga projektbidrag inte inkluderar resurser att finansiera hanteringen av brotten de utsätts för i projekten är också ett hinder för implementering avåtgärder i organisationen.

Både likheter och skillnader kunde identifieras mellan empirin i studien och tidigare forskning på arbete under påfrestande förhållanden. Skillnaderna kan bero på att det faktiskt är skillnader, eller att den här studien fokuserat på ytterligare ett område som fick mycket gensvar i intervjuerna: det emotionella omhändertagandet.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera utvecklingen av rekryteringsunderlaget, kvantitativt och kvalitativt. I rekryteringsunderlaget 2023 ingår pliktade och frivilligt sökande. De pliktade 2023 består av svarande på mönstringsunderlaget vilka är individer som är födda 2005. De frivilligt sökande består av individer som har besvarat prövningsunderlaget under januari –december 2023. Resultat från mönstringen har kopplats samman med respektive individ och inrymmer tidsperioden januari 2023 till april 2024.

Rekryteringsunderlaget 2023 består av 111 875 individer, av vilka huvuddelen (92 %) är pliktade. Av de nomineringsbara är andelen pliktade 91 procent. Den könsneutrala plikten innebär att 47 procent av det totala underlaget består av kvinnor; 49 procent av de pliktade och 22 procent av de frivilligt sökande. Genom antagningsprocessen minskar andelen kvinnor till 17 procent av den omineringsbara. Andelen nomineringsbara kvinnor är något lägre jämfört med 2020–2022.

Jämfört med tidigare pliktår, 2018–2022, är kvaliteten bland de mönstrade och nomineringsbara 2023 något lägre i de psykologiska variablerna. En liten ökning mot 2022 noteras i mönstrades pliktförmåga och befälslämplighet. De nomineringsbara har bättre värden i pliktförmåga, befälslämplighet, fysisk kapacitet och muskelkapacitet jämfört med 2022 (ingen skillnad i generell begåvning), men generellt något lägre värden jämfört med övriga år sedan värnpliktens återinförande. Den fysiska kapaciteten bland nomineringsbara är 2023 det högsta sedan 2014 (delat på kön noteras att männens värden ökat medan kvinnornas minskat). För första gången har mönstrade män högre värden än kvinnor i samtliga psykologiska och fysiologiska variabler som presenteras i Rekryteringsunderlaget.

Generellt sett presterar de mönstrade och nomineringsbara individerna i rekryteringsunderlaget 2023 lägre värden på mönstringen än åren med endast frivilligt sökande, med undantag för de nomineringsbaras generella begåvning som är högre. Resultatet ses som en konsekvens av att fler kallas till mönstring, vilket bör innebära att värdena mer bör avspegla en normalpopulation.

Sammanfattning

Föreliggande studie är beställd av Militära underrättelse och säkerhetstjänsten (MUST). Uppdraget har haft följande syften och styrningar nämligen att:

1. Studera hur ett antal utvalda små- och mellanstora stater har hanterat strategisk vilseledning ur en historisk kontext.

2. Studera hur krigslist generellt under efterkrigstiden har omhändertagits och påverkat olika staters underrättelse- och säkerhetstjänster; dess doktriner, verksamhet m.m.

Studien ska vidare undersöka hur stater, jämförbara med Sverige, har hanterat strategisk vilseledning och krigslist, hur erfarenheterna omhändertagits av underrättelse- och säkerhetstjänster samt påverkat doktrin- och verksamhetsutveckling. Såväl västliga som östliga perspektiv ska belysas. Studien skall omfatta såväl defensivt skydd mot, som offensivt utövande av, strategisk vilseledning. Undersökningsperioden skall inte omfatta andra världskriget eller tiden före det.

Projektets anslagna ekonomiska resurser år 2024 motsvarade fem veckors heltidsarbete. Dessa timmar har delats på två författare. Det bör påpekas att uppdragsformuleringen är mycket omfattande. Detta har inneburit att kraftiga avgränsningar av uppdraget varit av nöden. Dessa har också diskuterats med beställaren. Studien har därför avgränsats till att holistiskt behandla hur överraskning på strategisk nivå har hanterats av en stat, närmare bestämt Sverige, under kalla kriget. Studien syftar till att bidra med kunskap om hur ett system – ett ”försvarskoncept” – utformats av ett land som utgick från att från början vara i efterhand i händelse av krig. I studien fästs avseende vid potentiella – eftersom det kalla kriget aldrig blev hett – styrkor och svagheter, men också kontextuella faktorer som påverkade systemets utformning. Problematiken med att hantera överraskning kvarstår även idag. Det är däremot långt ifrån säkert att lösningarna, i synnerhet efter Sveriges medlemskap i försvarsalliansen Nato 2024, kan vara desamma i framtiden.

This piece offers a space for critical debate and reflection on the methodological and epistemological foundations that underpin feminist research on conflict, violence and peace. Taking stock of the variety of approaches and theoretical standpoints, we examine the (feminist) politics of knowledge production in academia and its limitations. We discuss how ontological and epistemological assumptions shape what counts as (feminist) academic knowledge and what is considered to be possible in (policy) practice. The article makes three contributions. First, we argue that the production of knowledge within disciplinary boundaries, and in particular, International Relations, is closely related to the discipline’s history of positivism and exclusion. Second, to counter that, we propose a close engagement with Black and decolonial feminist methods of feeling-knowing, storytelling and collaboration. Third, we highlight that embracing uncertainty means accepting incommensurability and heterogeneity, as well as a shift away from the urge to accumulate knowledge towards paying attention to the process of co-constructing it.