Krigsspel är en fundamental del av militär utbildning. Likafullt är krigsspel kontroversiellt, med återkommande cykler av uppskattning och ogillande. Krigsspel kan definieras som en betingad interaktion med mänskliga spelare som påverkar simulerade militära aktioner. Syftet med denna text är att undersöka och förklara hur militära instruktörer mildrar sina bekymmer med att handha ett krigsspel. I texten analyseras relevanta skrifter om utbildningsspel för att belysa frågan om instruktörer och krigsspel. Denna metod kompletteras av ny och explorativ forskning, som inbegriper grundad teori, avseende det substantiella empiriska området krigsspel för militär utbildning. Militära instruktörer använder sig av tre strategier för att uppnå instruktörs-acceptans (instructor buy-in). En majoritet av instruktörerna verkar sträva efter att undvika explicit spelifiering (gamification). Detta undvikande utgör en förklaring till att vissa krigsspel inom militär utbildning förändras eller upphör. Av denna anledning är det vitalt att militära instruktörer har en förståelse för instruktörs-acceptans för att stärka praktiken krigsspel.