Logo: to the web site of the Swedish Defence University

I takt med att internet, iPhones och smartphones har kommit att bli en integrerad del av många människors vardag har även betydelsen av den digitala arenan ökat bland de våldsbejakande extremistiska miljöerna. I Sverige har det under de senaste åren genomförts ett flertal viktiga studier i relation till extremism och den digitala arenan. Det saknas emellertid studier som mer specifikt fokuserar på hur den digitala arenan kan integreras i samt stärka det förebyggande arbetet mot extremism och våldsbejakande extremism – vilket utgör denna studies fokusområde. Genom att beskriva och diskutera femton exempel på metoder som används inom en svensk samt en europeisk kontext belyser studien hur digitala verktyg potentiellt kan appliceras och integreras i det lokala och nationella förebyggande arbetet mot extremism och våldsbejakande extremism. Utöver detta beskrivs och analyseras potentiella fördelar samt utmaningar med användningen av den digitala arenan i förhållande till just förebyggande arbete, vilket även innefattar en diskussion kring olika metoder och verktygs effektivitet.

Studien påvisar bland annat att det finns oändliga möjligheter att använda sig av den digitala arenan i förhållande till förebyggande arbete, samt att integreringen av den digitala arenan är ytterst centralt för att på ett effektivt sätt kunna förebygga och motverka just extremism och våldsbejakande extremism. Detta då en stor del av extremistiska aktörers aktiviteter i dagsläget sker just online, samt då det är tydligt att online- och offlinedimensionen inte kan separeras funktionellt. Det konstateras dock att flera av de befintliga initiativ som studeras främst tenderar att existera som isolerade företeelser, snarare än att exempelvis utgöra en del av en omfattande nationell handlingsplan samt strategi i relation till det förebyggande arbetet mot extremism och våldsbejakande extremism. Trots att det alltså existerar ett flertal intressanta projekt och initiativ med potential att eventuellt kunna integreras och användas i större utsträckning är det i dagsläget både spretigt och fragmenterat – både nationellt och internationellt.

Det konstateras även att det finns goda men isolerade exempel i Sverige på hur den digitala arenan kan integreras i det förebyggande arbetet, men att det samtidigt föreligger en generell avsaknad av projekt som på ett strategiskt och holistiskt sätt använder sig av just den digitala sfären. Vidare befinner sig existerande projekt fortfarande i ett tidigt skede. Svenska myndigheter bör således generellt fundera på hur man kan integrera den digitala arenan samt etablera en mer dynamisk onlinenärvaro i sitt dagliga arbete. I dagsläget är det exempelvis väldigt få myndigheter som erbjuder möjligheten till en digital dynamisk interaktion mellan myndigheter och medborgare. I framtiden kommer det dock att vara oundvikligt med en fördjupad digitaliseringsprocess.

Studien påvisar även att ett flertal av de projekt som beskrivs har uppvisat olika former av framgångar – och att flera av dessa initiativ därmed skapar potentiell inspiration för lanseringen av liknande initiativ i Sverige. Det konstateras dock att det inte går att isolera ett eller ett fåtal verktyg som kan bedömas utgöra de mest optimala för att arbeta förebyggande online. Istället kan olika former av verktyg bidra med olika aspekter. Därför krävs det också en palett av olika initiativ – med olika funktioner och fokusområden. I vissa fall bör även dessa initiativ integreras i en omfattande handlingsplan och strategi.

Den här rapporten presenterar vilka nationella outtalade normer som kan utläsas hos nio stater som bryter mot internationella överenskommelser i cyberrymden. Det finns olika sorters normer och många definitioner på vad det är, där uttalade normer ofta associeras till skrivna regler, medan outtalade normer associeras till underliggande värderingar som exempelvis styr diplomati. Diplomati är en praktik i hur stater ska interagera med varandra. Den Ryska Federationen använde sig exempelvis av diplomati 1998 under det första utskottet av FN:s generalförsamling då de lyfte frågan om hur informations- och telekommunikationsteknologier kan påverka internationell säkerhet. FN antog då en resolution och 2014/2015 presenterade de elva uttalade normer som ska gälla för ansvarsfullt statligt beteende i cyberrymden. Resultatet i denna rapport visar att alla nio stater har brutit mot FN:s uttalade normer men i olika grad/utsträckning. Resultatet visar därför på att de nationella outtalade normerna som kan utläsas hos de nio staterna under granskning i cyberrymden följer den geopolitiska och geoekonomiska situationen i den internationella miljön.

Syftet med rapporten är att förklara innebörden av begreppet antagonistiska hot i en lokal kontext, samt beskriva hur begreppet kan tillämpas i olika sammanhang, exempelvis vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) risk- och sårbarhetsanalyser (2019) och i lokala lägesbilder.

Myndigheten för samhällsskydd och beredksap har finansierat rapporten inom ramen för Polismyndigheten, Noa/UC-Västs projekt – Ökad lokal krisberedskap till att motverka organiserad brottslighet, social oro, antagonistiska hot och händelser av betydelse för totalförsvaret tillsammans med Malmö Universitet, som syftar till att motverka organiserad brottslighet, social oro, antagonistiska hot och händelser av betydelse för totalförsvaret.

Kapitel:

• Inledning - Henrik Häggström och Hans Brun
• Organiserad brottslighet och våldsbejakandeextremism som antagonistisk hot - Amir Rostami
• Salafistiska nätverk och antagonistiska hot - Magnus Normark
• Samtida högerextremism, antagonistiska hotoch dess inverkan på lokalsamhället - Helene Lööw
• Kollektivistiska strukturer och sedvanerätt: En viktig aspekt av antagonistiska hot - Per Brinkemo
• Antagonistiska hot och rättsliga utmaningar - Hans Brun
• Avslutande diskussion - Henrik Häggström och Hans Brun

This article describes how to develop, adapt, and manage an independent think tank approaching new cross-sectoral forms of national security threats within a government stove-piped system. The Center for Asymmetric Threat Studies at the Swedish Defence University was in a European context a unique hybrid entity that combined academic research with policy-relevant recommendations and trusted second opinions to Cabinet departments and agencies. This article explores how to bend stovepipes within a Swedish context in the areas of Counter-Terrorism, Intelligence Studies, Cyber Security, and Influence Operations.

The international security environment has in recent years evolved into a volatile and increasingly grey zone of war and peace. Security challenges arising from hybrid threats and hybrid warfare, henceforth HT&HW, are today high on security agendas across the globe. However, despite the attention, and a growing body of studies on specific issues, there is an imminent need for research bringing attention to how these challenges can be addressed in order to develop a comprehensive approach towards identifying, analysing and countering HT&HW. This volume supports the development of such an approach by bringing together practitioners and scholarly perspectives on HT&HW, by covering the threats themselves as well as the tools and means to counter them together with a number of real-world case studies.

Over time the grey zone between peace and war has grown considerably, underscoring the necessity of understanding hybrid warfare and related threats. Russia’s actions in Ukraine have manifested this paradigm, being a good example of the problem in thinking about war and peace as binary categories. How does a country or group of countries deal with threats and aggression in this grey area, such as ‘little green men’ that appear in uniform but without national denomination and refuse to tell where they come from, election-influenced operations or cyberattacks, to mention but a few possible actions.

By uniting the knowledge of both practitioners and scholars, the volume aims to identify the existing tools for countering HT&HW, as well as experiences from a wide set of empirical contexts. Mirroring this, the project is a cross-sector collaboration between the Department of Military Studies and the Center for Asymmetric Threat Studies (CATS) at the Swedish Defence University. The former represents an academic environment where research and teaching are intertwined in a range of subjects including War Studies, Military Technology and Military History. The latter is a national centre within the Swedish Defence University tasked with developing and disseminating knowledge about asymmetric threats within the context of societal security and resilience.

This volume focuses on the challenge posed by HT&HW to Western democracies, and their ability to address it. Western democracies are not only the type of states most frequently targeted by hybrid measures, but also the most vulnerable. By virtue of being open, pluralistic and liberal societies with freedom of the press and rule of law, Western democracies display both inherent weaknesses that can be targeted and inherent constraints – in particular through the rule of law and basic freedoms – that limit the scope for defensive actions. These vulnerabilities are increasingly recognized by Western governments, which have developed a range of entities to address them, although coordination in many instances remains weak. The later sections outline the growing significance of HT&HW on the security agendas of Western democracies and the challenges they imply, as well as the entities these states have established in response. Although neither list is complete, they provide an overview of the current situation. The final sections provide an outline of the volume’s structure and a summary of each chapter.

Förekomsten av misstro gentemot svenska myndigheter, rättsväsendet, och olika former av kommunal verksamhet – som exempelvis socialtjänsten – är inte något nytt fenomen i en svensk kontext, och har särskilt uppmärksammats i relation till utsatta områden. Frågan om socialtjänstens roll har också exploaterats inom radikalislamistiska miljöer – både nationellt och internationellt. I början av år 2022 uppmärksammades en otillbörlig informations-påverkanskampanj i relation till just den svenska socialtjänsten samt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), som bland annat gjorde gällande att den svenska socialtjänsten kidnappar barn och särskilt riktar in sig på barn med utländskt påbrå och muslimsk trosuppfattning. Flera olika aktörer i Sverige förenades inledningsvis på sociala medier samt genom fysiska demonstrationer, varpå frågan även fick en omfattande internationell dimension. Detta skulle sedermera komma att utvecklas till det som benämnts som den största påverkanskampanj som Sverige någonsin har träffats av. I kölvattnet av kampanjen har det både förekommit hat och hot mot svenska offentliga institutioner och enskilda socialsekreterare, samt uppmaningar till våld och terrorattentat. Vidare har det även påvisats hur aktörer med kopplingar till radikalislamistiska miljöer – inklusive våldsbejakande sådana – har främjat samt bidragit till att sprida sådana narrativ.

Följande studie presenterar en kronologisk redogörelse för den så kallade LVU-kampanjens uppkomst och utveckling, både i Sverige och internationellt, samt kopplingarna mellan dessa dimensioner. Studiens empiriska material består främst av innehåll från öppna sociala medier, med ett särskilt fokus på Twitter, Facebook och YouTube, och baseras bland annat på en daglig genomgång av ett antal framträdande utländska arabisk- och turkiskspråkiga konton – både inför kampanjens uppkomst år 2021 samt under dess massiva utveckling under 2022. Utöver den kronologiska redogörelsen genomförs även en narrativanalys av centrala teman och narrativ som förekommit. Slutligen presenteras även en kvantitativ redogörelse för kampanjens och frågans spridning på sociala medier, baserat på aggregerade data från Svenska Institutet (SI). Studien tar därmed ett helhetsgrepp om olika parallella dimensioner av den så kallade LVU-kampanjen, med ett särskilt fokus på kopplingarna mellan det inhemska och det internationella i relation till informationspåverkan från icke-statliga aktörer.

Studien visar att den otillbörliga informationspåverkanskampanjen inte kan betraktas som ett utpräglat utländskt fenomen, utan att den svenska och den internationella dimensionen inte går att separera. Grunden för LVU-frågans spridning lades i Sverige redan sommaren 2021 i samband med etableringen av den svenska proteströrelsen. Att frågan sedermera fick en så pass omfattande internationell spridning går i sin tur att härleda till ett flertal olika faktorer. En central aspekt är dels den konstanta interaktion som etablerades mellan svenska aktörer samt den mest tongivande aktören i en internationell kontext. Detta i form av Moustafa El-Sharqawy – mer känd under sitt användarnamn Shuoun Islamiya. Denna interaktion inleddes redan under slutet av år 2021, och innan dess att kampanjen och frågan blev viral. El-Sharqawy har därefter kontinuerligt belyst frågan samt ett stort antal konkreta svenska fall, vilka också har använts av tongivande utländska aktörer och mediekanaler.

Att ett flertal utländska individer och organisationer med miljontals följare på sociala medier valt att lyfta och engagera sig i frågan har också utgjort en viktig faktor för kampanjens och frågansspridning och varaktighet. Bland dessa aktörer återfinns bland annat ett flertal religiösa predikanter och paraplyorganisationer, vilket också har gett kampanjen och frågan en avsevärd tyngd och legitimitet. Dessa aktörer har också gemensamt – bland annat genom ett internationellt upprop – formulerat förslag och krav på konkreta åtgärder. Vidare har omfattande och kontinuerlig utländsk medierapportering också gett frågan ytterligare legitimitet samt spridning.

En viktig aspekt att ha i åtanke i relation till LVU-frågans uppkomst och utveckling är också att det har funnits väldigt få motkrafter i förhållande till den desinformation och de narrativ som har främjats och spridits internationellt. Fastän vissa aktörer försökt bemöta den desinformation och de felaktiga påståenden som cirkulerat online så har den enorma mängden av innehåll och desinformation trängt bort flera goda försök att utgöra en positiv motkraft samt att förmedla korrekt information. Flera av de aktörer som ifrågasatt desinformationen har dessutom utsatts för omfattande hat och hot, vilket exempelvis innefattat företrädare för svenska muslimska föreningar och församlingar. I sammanhanget är det viktigt att understryka att svenska muslimska företrädare inte har deltagit i kampanjen, utan istället har tagit avstånd från samt fördömt hat- och desinformationskampanjen.

LVU-frågan och dess dragningskraft har dock inte uppstått i ett vakuum, utan bör snarare ses och förstås i relation till några av de sårbarheter och konfliktytor som finns i det svenska samhället. Detta omfattar dels förekomsten av misstro och bristande tillit gentemot svenska offentliga institutioner och myndighetsutövning, samt dels de inbyggda värderingskrockar som existerar mellan exempelvis kulturella och religiösa förväntningar respektive rättsliga principer i ett demokratiskt samhälle avseende individuella fri- och rättigheter – och särskilt i relation till barns rättigheter. Dessa sårbarheter och konfliktytor har strategiskt exploaterats av ett flertal nationella och internationella aktörer i syfte att främja ett övergripande strategiskt narrativ, samt för att sätta tryck på svensk offentlig förvaltning.

Den så kallade LVU-kampanjen i kombination med koranbränningarna under 2022 och 2023 har skapat ett ny och skarp hotbild i och mot Sverige. Kampanjen och frågan har gått i vågor och har kontinuerligt återupplivats, där den ryska invasionen av Ukraina exempelvis skapade ett betydande avbrott. Det är dock tydligt att frågan aldrig har försvunnit helt, och vi kan därför inte heller förvänta oss att den kommer att försvinna framöver. Istället kommer den troligtvis att fortsätta i olika skepnader samt i varierande intensitet.

För att motstå denna typ av fenomen krävs inte enbart förebyggande åtgärder mot desinformation specifikt, och det räcker inte heller med att enbart förmedla korrekt information. Istället krävs också omfattande förtroendeskapande insatser, vilket bör ske i direkt fysisk kontakt mellan invånare och statliga respektive kommunala instanser. Detta innefattar också ett behov av ökad kunskap och kompetens bland tjänstemän avseende aspekter som kulturella och religiösa normer och värderingar. Detta i syfte att skapa en ökad förståelse för de invånare man möter i sitt vardagliga arbete. Det är därmed viktigt att adressera de underliggande sårbarheter och konfliktytor som existerar i det svenska samhället, och som utgör en grund för att denna typ av kampanjer tillåts att få fäste. Att enbart arbeta mot desinformation men inte ägna resurser åt det långsiktiga förebyggande och förtroendeskapande arbetet skulle annars utgöra ett illustrativt exempel på där man enbart fokuserar på symptomen, snarare än de underliggande orsakerna till samtidens existerande hot och utmaningar. Här krävs koordinerade insatser från svenska myndigheter och kommuner på en helt annan nivå än vad som sker idag.

This study examines the influence from salafi and salafi-jihadist milieus inSweden and the interactions between these different forms. This executivesummary focuses on the evolution of salafi-jihadis milieus in Sweden andsurrounding salafi elements; messages from these milieus; their methods forinfluence and the impact on local communities in Sweden.

What challenges does “Hybrid Threats” pose for the world of intelligence analysis and tradecraft, and how should intelligence agencies adapt? This study is a part of CATS’ project on intelligence connected to Influence Operations, and is sponsored by the Swedish Civil Contingencies Agency (MSB). It addresses the new realm of hybrid threats and challenges, and the roles for the world of intelligence analysis and tradecraft.

In this this study, Dr Gregory Treverton – former Chairman of the US National Intelligence Council and now Senior Fellow with CATS – analyzes social media and cyber attacks as well as signals and human intelligence in relation to real world events.

The intelligence challenge starts with recognizing the range of hybrid threats and what is new about them – targets are now societies, not armies; several tools are being used both simultaneously and strategically for maximum effect; and it explores how the cyber dimension, along with the social media (SM) and other virtual arenas offer new, inexpensive avenues of attack. This important analytical contribution begins with the tools, then turns to the challenges of hybrid threats across the elements of intelligence – collection, analysis and relations between intelligence and policy.

Then, it turns to the special challenges for intelligence agencies – but also the special opportunities – that exist across a range of cyber and virtual domains. In particular it focuses on the implications for the intelligence organizations performing the traditional ‘INT’ functions (HUMINT and SIGINT) and for counterintelligence. It concludes with perspectives on how the special challenges of hybrid threats might conduce to a much wider change in the traditional intelligence paradigm.

To fully comprehend and counter hybrid threats and hybrid warfare (HT&HW) is acomplex task, but also a very important one. In this paper we will outline a schematic model for how to comprehend hybrid threats and hybrid warfare: the “Hybridity Blizzard Model”. The model comes in three versions, of which the first presents a simplified picture of thedynamics of and between HT&HW, as well as responses and countermeasures. The second version adds a temporal dimension to this relationship, demonstrating how short term actions and responses relate to long-term vulnerabilities and resilience. The third version, in contrast, aims to provide a more accurate picture of the complex real-world situation. The aim of the model is to enable not only a better understanding of the dynamics themselves but also how to identify, comprehend and act against HT&HW.

Hybrid Warfare refers to a military strategy that blends conventional warfare, so-called ‘irregular warfare’ and cyber-attacks with other influencing methods, such as fake news, diplomacy and foreign political intervention. As Hybrid Warfare becomes increasingly commonplace, there is an imminent need for research bringing attention to how these challenges can be addressed in order to develop a comprehensive approach towards Hybrid Threats and Hybrid Warfare. This volume supports the development of such an approach by bringing together practitioners and scholarly perspectives on the topic and by covering the threats themselves, as well as the tools and means to counter them, together with a number of real-world case studies.

The book covers numerous aspects of current Hybrid Warfare discourses including a discussion of the perspectives of key western actors such as NATO, the US and the EU; an analysis of Russia and China’s Hybrid Warfare capabilities; and the growing threat of cyberwarfare. A range of global case studies – featuring specific examples from the Baltics, Taiwan, Ukraine, Iran and Catalonia – are drawn upon to demonstrate the employment of Hybrid Warfare tactics and how they have been countered in practice. Finally, the editors propose a new method through which to understand the dynamics of Hybrid Threats, Warfare and their countermeasures, termed the ‘Hybridity Blizzard Model’. With a focus on practitioner insight and practicable International Relations theory, this volume is an essential guide to identifying, analysing and countering Hybrid Threats and Warfare.