This article explores what is considered by some to be a dangerous pathway:the development of a theory of special forces. The world is now inthe third age of special forces and these secret military units are atthe forefront of the use of force in international relations. This research identifies a large theory-knowledge gap concerning these military “first responders” for modern nation-states and offers a tentative theory of special forces that goes beyond traditional annihilation/attrition models of wartoward a new anaphylaxis model. It makes the case that the theory pathwayis not dangerous, but emancipatory.

This paper addresses the research question of what kind of leadership, processes, and work climate best support employee-driven/bottom-up innovation in SOF. It starts with the suggestion that the term, Special Operations Forces (SOF), needs to be intellectually unpacked and its diverse elements (of which Special Forces are just one part) disaggregated in order to elicit definitional clarity. From this conceptual starting point, it becomes immediately clear that Special Forces represent the ‘special’ component in the SOF designation. This research contends they are a new type of soldier (and a product of modern warfare) that is defined by differentness in relation to conventional forces and activities within a battlespace, working in traditionally restricted areas. David Stirling, one of the founders of the famed British Special Air Service (SAS), is highlighted as an exemplar of the sort of leadership that provoked rare operational level effects. The paper also suggests that unorthodox forces operating in a unique operational environment demand unusual personality types and atypical command/control processes encapsulated by the so-called ‘Chinese Parliament’ that emerged in the SAS.

This study suggests that the world is now in a third age of Special Forces and one that in all likelihood will witness an increasing utility of these unusual military units in orthodox and unorthodox warfare in international relations.

Uppföljning och utvärdering av militära operationer utgör ett sammanhängande system som spänner över alla ledningsnivåer. Behovet av detta system har sitt ursprung i de ökade krav på spårbarhet och mätbarhet av resultat och progression vid genomförandet av militära operationer som ställs i Sverige, EU och Nato. Identifieringen av de parametrar som skall mätas med därför avsedda verktyg under den militära operationens genomförande är en process som tar sin början i de högre ledningsnivåerna, det givna uppdraget, samt operationens slutmål. Genomförandet är däremot en process som föds från de förband som är insatta i operationen, vars insamlade information samman­ställs enligt förberedda riktlinjer, aggregeras och tillvaratas på de olika militära ledningsnivåerna. Denna text beskriver inte bara uppbyggnaden av Sveriges och Natos system för uppföljnings- och utvärdering av militära operationer, samt introducerar de analysverktyg som används på olika ledningsnivåer för att mäta framdrivning och framsteg, den diskuterar även de utmaningar som är förknippade med att implementera en effektiv uppföljnings- och utvärderingsprocess.