Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Denna rapport beskriver utvecklingen av totalförsvaret och framväxten av området samhällsskydd och beredskap. Den ska ge en övergripande bild av hur det ser ut idag på lokal, regional och nationell nivå inom krisberedskap och totalförsvar. Det bör nämnas att rapporten främst fokuserar på utvecklingen av och förändringar i den civila delen i totalförsvaret samt på samhällsskydd och beredskap.

Syftet är att ge läsaren en förståelse för dagens krisberedskap och totalförsvar. För att få en uppfattning för varför vi befinner oss där vi är idag, är det av vikt att ha med sig en bild av historiska händelser, förändrade hotbilder och av de beslut (och ickebeslut) som fattats.

Författarna vill betona att rapporten ingalunda ger en komplett bild av krisberedskap eller totalförsvar, utan är tänkt att skapa intresse, kunskap och förståelse på ett övergripande plan.

Rapporten ska främst ses som ett stöd för högskolestudenter, beslutsfattare och handläggare genom att ge en översiktlig beskrivning över de system och funktioner som utgör svensk krisberedskap och totalförsvar. Rapporten kan läsas i sin helhet, men kan också användas som ett slags uppslagsverk för den läsare som är intresserad av en särskild tidsperiod, händelse eller ett beslut.

What is the purpose, strengths and weaknesses of military joint doctrine? In this empirical study we investigate the views of 17 Joint Doctrine developers in UK and US. Based on Harald Höiback’s review of more than 100 years of doctrinal debate, we developed a questionnaire with three sub-scales, doctrinal skepticism, doctrinal foundationalism and doctrinal coherentism. The result indicates that the doctrine developers most of all view doctrine as a tool for effective coordination of military forces. A clearly written doctrine is seen as a good tool for training of officers and units, and it will help to reduce the effect of uncertainty and friction in military operations.

Detta kapitel inleds med en analys som kortfattat beskriver framväxten av Auftragstaktik i tysk militär kultur och historia med fokus på den centrala perioden 1869-1945 för att tydliggöra viktiga komponenter i ett vidare perspektiv. Därefter analyseras och synliggör kapitlet centrala element som tidigare generationer av svenska officerare plockade upp respektive tappade bort i konstruktionen av svensk uppdragstaktik. Medan den inledande beskrivningen och analysen av den tyska utvecklingen är tematisk, är analysen av den svenska tolkningen av uppdragstaktik kronologiskt ordnad i tre perioder genom sitt beroende av utvecklingen i Tyskland och Frankrike.