I juni 2015 fattades ett nytt inriktningsbeslut för perioden 2016-2020 av riksdag och regering. Beslutet innebar en ominriktning till ett nationellt försvar som ytterst skall kunna möta ett väpnat angrepp, enskilt eller tillsammans med andra. En prioriterad målsättning är att öka den operativa förmågan i perioden. Politikens och militärens olika roller och kulturer gör att de kan betrakta beslutets förutsättningar för att kunna omsättas (implementeras) på olika sätt. Om det är så finns risk för att missförstånd och divergerande uppfattningar upp-står mellan politiken och militären vid genomförandet av beslutet. För att erhålla en bättre förståelse för respektive aktörs perspektiv undersöks här hur förutsättningarna ser ut ur ett politiskt och militärt perspektiv. Resultatet visar att skillnader finns mellan politikens och militärens förutsättningar för att implementera beslutet och att dessa behöver överbryggas för att säkerställa en lyckad implementering totalt sett.