Rapporten ger en bild av hur offentliga aktörer ser på gränsdragningarna mellan det offentligas och den enskildas ansvar vid kriser och vilka förväntningar aktörerna har på enskildas krisberedskapsförmåga. Till grund ligger en enkät skickad till beredskapssamordnare eller motsvarande i samtliga kommuner, landsting och länsstyrelser samt en fokusgrupp med representanter för centrala myndigheter.
Överlag är offentliga aktörer överens om hur enskilda bör ta ansvar. Under tre dygn börenskilda kunna täcka det egna hushållets behov av vatten, mat, värme och information. Det finns en stark samsyn i att enskilda bör ta ansvar genom att hjälpa varandra vid kriser,exempelvis genom att dela med sig av förnödenheter. Vidare bör enskilda medborgare ta ansvar genom att ha kunskap om risker och följa råd från offentliga aktörer.
Det finns områden där offentliga aktörer är oeniga om på vilka sätt enskilda bör ta ansvar. Områdena innefattar om enskilda ska fungera som en resurs till det offentligas krishanteringsarbete, tillsammans ansvara för att det är ordning och säkerhet i samhället under ett längre elavbrott, följa myndigheters råd om att vaccinera sig vid smittoutbrott, ha en packad väska och en plan för att snabbt kunna evakuera sin bostad, kunskap om hot ochrisker i närområdet samt om enskilda har ansvar för att förmedla viktig information vid ettförmodat terrorattentat.
Ansvarsynen skiljer sig mellan lokal och regional nivå. Personer som arbetar på länsstyrelser ser mer långtgående på enskildas ansvar än vad beredskapssamordnare i kommuner och landsting gör.
Hur tror offentliga aktörer att enskilda agerar och förbereder sig för kriser? Förväntningarna på enskildas krisberedskapsförmåga är låga. De flesta bedömer att enskilda kan klara självförsörjning under högst ett dygn. Bara drygt hälften tror att enskilda är medvetna om att samhällsfunktioner kan sluta fungera normalt vid en kris. Likaså är förväntningarna på i vilken utsträckning människor hjälper varandra ganska låga. Bara drygt 40 procent av de offentliga aktörerna tror att människor hjälper varandravid kriser.
Ett fåtal människor tros under en kris begå brott, antingen för att få tillgång tillförnödenheter till det egna hushållet eller för att sälja vidare. Enligt forskning är det en vanlig myt att kriser leder till att människor blir överdrivet själviska med plundring eller annan brottslighet som följd. Tvärtom brukar människor vid kriser vara solidariska, hjälpa varandra och dela på de knappa resurser som finns.
De flesta offentliga aktörer menar att enskildas ansvar bör förtydligas. Det skulle underlätta vid kunskapshöjande informationssatsningar och ge beredskapssamordnarna stöd i arbetet med att öka enskildas krisberedskapsförmåga. För att enskildas krisberedskap ska öka är det dock avgörande med vilja och intresse från allmänhet,politiker och myndigheter.
2015. , p. 45
krisberedskap, enskildas ansvar, enskildas krisberedskapsförmåga, beredskapssamordnare, 72 timmar
Rapporten har genomförts på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).