Logo: to the web site of the Swedish Defence University

The call for a common armed force within the EU has become insistent as increased worldwide threats emerge. A unified EU with a strong common force would be considered to convey a clear message to a possible aggressor that we are serious in defending our European values. Common military structures are available but only on a small scale and with restrained commonality. Further cooperation and the option to contribute between nations’ military forces could form the common military armed force that is of great importance to the EU as a strong global power.

This thesis examines the possibility of Sweden’s and Austria’s Air Forces to contribute to a common EU Air Force. Using research into the cultural and logistical interoperability of fighter aircraft and airbases within the nations’ air forces, the option to contribute to a common military structure was investigated. Further, research of the EU Member States’ air force organisations was conducted to examine the commonality between all of the EU nations, which then were compared to Sweden and Austria. To answer these questions the author used qualitative and quantitative methods in the form of expert interviews and the collection of data from open sources. The research was implemented with a theory model of interoperability, constructed by Michael Codner, to examine the possibility and level of cooperation.

The results of this thesis indicate that interoperability between the Swedish and Austrian Air Forces exists; however, results show that the Austrian Air Force has a greater capacity for interoperability with other air forces. The conclusion of this thesis states that the Swedish and Austrian Air Forces can contribute to a common EU Air Force. 

Behovet av en gemensam väpnad styrka inom EU har varit påträngande då hotet från omvärlden har ökat. Ett enat EU med en stark gemensam styrka sägs förmedla ett tydligt budskap till en potentiell angripare om att vi är seriösa över försvaret av våra europeiska värderingar. Gemensamma militära strukturer är tillgängliga men enbart i liten skala och med begränsad gemensamhet. Vidare samarbete och möjlighet till medverkande mellan nationers militära styrkor skulle kunna forma den gemensamma militära styrkan som är av stor betydelse för ett globalt starkt EU.

Denna uppsats undersöker möjligheten för Sveriges och Österrikes flygvapen att bidra till ett gemensamt EU-flygvapen. Möjligheten att bidra i en gemensam militär struktur undersöktes genom forskning inom kulturell och logistisk interoperabilitet på stridsflygplan och flygbaser inom nationernas flygvapen. Vidare har forskning inom organisationerna hos EU:s medlemsländers flygvapen genomförts för att undersöka gemensamheten mellan alla EU-länder, vilka sedan jämfördes med Sverige och Österrike. För att svara på dessa frågor använde författaren kvalitativa och kvantitativa metoder i form av expertintervjuer och insamling av data från öppna källor. Forskningen implementerades med en teorimodell konstruerad av Michael Codner för att undersöka möjligheten och graden av samarbete.

Resultaten av denna uppsats visar att interoperabilitet i det svenska och österrikiska flygvapnet existerar, dock visar resultat att det österrikiska flygvapnet i större utsträckning har interoperabilitet med andra flygvapen. Uppsatsens slutsats konstaterar att Sveriges och Österrikes flygvapen kan bidra till ett gemensamt EU-flygvapen.