Utgångspunktenför denna uppsats är en fråga från högkvarteret om hur många ledningsnivåer detskall finnas i ett ledningssystem för militära insatser i ett läge när Sverigeskall försvar sig mot en resursöverlägsen motståndare som initialt harinitiativet. Försvarsmakten har idag tre ledningsnivåer – militärstrategisk, operativoch taktisk nivå. Mer specifikt gäller frågan om det skall vara två eller trenivåer, om någon nivå skall tas bort eller om några nivåer skall slås ihop. Ledningssystemetför en insats är till för att inrikta och samordna de underställda som deltar iinsatsen mot ett gemensamt mål. Anledningentill att ledningssystem byggs hierarkiskt är att det finns en begränsning förhur många underställda en chef kan hantera. Han eller hon har ett begränsatkontrollspann. Lösningen är att dela upp det totala antalet underställda i mindreenheter som var och en har en chef. Dessa inriktas och samordnas sedan avchefer på en högre nivå. Om en nivå i ett hierarkiskt ledningssystem tas bortkommer kontrollspannet på återstående nivåer att öka. Avgörande för möjlighetenatt ta bort en nivå är därför hur mycket kontrollspannet kan tillåtas öka utanatt det får negativa effekter på förmågan att utöva ledning på de nivåer som äraktuella. Syftet med denna uppsats är att försöka ge svar på denna frågautifrån en genomgång av tidigare forskning på området. Resultatet av dennagenomgång visar att tidigare forskning inte har något entydigt svar. Den tidigaforskningen om kontrollspann ger visserligen rekommendationer på 3-6underställda, men senare forskning har rest tvivel kring denna rekommendation.Istället framhålls att kontrollspannets bredd är beroende av olika faktorer iden situation i vilken ledningen utövas. De faktorer det gäller kan antingenvara relaterade till den uppgift som skall lösas eller till kapaciteten iledningssystemet. Exempel på uppgiftsrelateradefaktorer är komplexitet, tidskrav, osäkerhet, hur skilda funktionerunderställda enheter har samt hur många andra arbetsuppgifter än ledning somskall hanteras. Exempel på faktorer relaterade till ledningssystemets kapacitetär kompetensen hos chefer och underställda, samt tillgång till stabsresurseroch stödsystem. Även omforskningsgenomgången inte ger ett entydigt svar på vad som är ett lämpligtkontrollspann så ger den ändå underlag för en diskussion om förutsättningarnaför att minska antalet ledningsnivåer. Strid mot en resursöverlägsenmotståndare kommer sannolikt att ställa stora krav på förmågan att hanterakomplexitet, tidskrav och osäkerhet. Enligt rådande uppfattning gynnas dennaförmåga av smala kontrollspann vilket talar emot att minska antaletledningsnivåer. För att komma vidare med frågan om vad som är ett lämpligtkontrollspann krävs empiriska undersökningar där olika organisationslösningarjämförs med avseende på förmåga att lösa uppgiften inom ramen för den typ avscenarier som kan förväntas bli aktuella för det svenska försvaret.