Ett mindre men mer användbart försvar ställer krav på tillgänglighet och användbarhet för ingå-ende förband. Försvarsmakten tog 2005 fram Spårbarhetsmodellen som ett verktyg för att säker-ställa rätt resurser på rätt plats och även som ett sätt att styra ambitionsnivåer. Resursen brosystem är en viktig del för att kunna lösa ut Försvarsmaktens krav på insatsförmåga och lösandet av för-svarsuppgifter enligt Spårbarhetsmodellen. Frågan är då om det finns balans mellan uppgifter och tillgängliga resurser?I uppsatsen analyseras vilket behov av brosystem som finns kopplat till uppgifter, doktriner och reglementen. Vidare så visas vilken tillgänglighet som finns avseende brosystem i nu gällande organisation. Genom att följa spårbarhetsmodellens uppbyggnad kan vi i uppsatsen följa För-svarsmaktens uppgifter som de ställs av statsmakten hela vägen ner till leverans av resursen brosy-stem.Uppsatsens resultat visar vilka krav som ställs på resursen brosystem för att understödja manöver-förbandens lösande av insatsförmågor vid ett väpnat angrepp. Härvid redovisas ett krav på till-gänglighet och förmåga med Logistik-, understöds – och anfallsbrosystem. Uppsatsens redovisade resultat visar att det finns en differens angående tillgänglighet och behov av brosystem i dagens organisation. Det finns inte bara en skillnad i antalet broar utan mer allvarligt är att befintliga brosystem inte är optimerade att lösa uppgifter över hela operationsområdet. Det som sticker ut mest är bristen på anfallsbroar vilket kan innebära att ett 3,5 meters dike stoppar manöverförban-den då förmåga till broslagning i hög hotmiljö saknas. Detta utgör en kritisk sårbarhet och är gränssättande för hur vi kan lösa tilldelade uppgifter vid ett väpnat angrepp mot Sverige.