Detta arbete syftar till att teoriprövande analysera och jämföra två av Graham Allisons teoretiska perspektiv avseende drivkrafterna bakom den argentinska militärjuntans agerande och beslut inför kriget om Falklandsöarna 1982. Den studerade tidsperioden avser åren 1976-1982. För att identifiera militärjuntans drivkrafter har Allisons teorier om förklaringsmodeller använts. I arbetet förekommer två förklaringsmodeller; det rationella aktörsperspektivet samt det interna maktkampsperspektivet. Dessa perspektiv innehåller av Allison konstruerade konceptuella faktorer och frågeställningar som för arbetets syfte har operationaliserats. De två perspektiven har därefter använts som ett analytiskt verktyg för att systematiserat bearbeta det empiriska underlaget i syfte att klarlägga vilken av modellerna som har den tydligaste förklaringskraften.
Undersökningens resultat visar att det interna maktkampsperspektivet har den tydligaste förklaringskraften till militärjuntans agerande och beslut. Det signifikativa för militärjuntan var att den präglades av individuella målsättningar och flertalet konflikter, där den enskilda individens agenda fick företräde framför organisationens. Däremot kan perspektivet inte återge alla nyanser i en aktörs drivkrafter. Allisons modeller lämpar sig väl för att försöka förklara ett skeende som redan inträffat, men svårigheter uppstår troligtvis vid ett framåtblickande och vid en generalisering av andra fall.