När en sovjetisk ubåt, senare känd som U 137, gick på grund i Karlskronas skärgård 1981 kom den svenska krishanteringsförmågan att sättas på prov. Händelsen medförde två nya förordningar för marinen och kustbevakningen. Sedan 1981 har den svenska säkerhetspolitiken förändrats och likaså har ett krishanteringssystem utvecklats i Sverige. Många nedskärningar har gjorts inom försvarsmakten och frågan är vilka möjligheter dagens marina stridskrafter har att hantera en liknande kris.
Uppsatsen är en kvalitativ studie där en analysmodell har tagits fram i syfte att jämföra 1981 års förutsättningar och 2014 års möjligheter att hantera en kris i likhet med U 137 krisen. Analysmodellen bygger på de fem faktorerna, övervakning, samverkan, kraftsamling, samordning och ledning, som alla är viktiga framgångsfaktorer när man talar om marinens taktik.
Analysen enligt analysmodellen mynnar ut i att marinen idag har sämre förutsättningar än vad marinen år 1981 hade. Anledningen till detta är främst dagens brist på marina enheter vilket är en förutsättning för att kunna upptäcka och hantera en kränkning av svenskt territorialhav.