Försvarsmaktens sjukvårdsorganisation var under det kalla kriget och invasionsförsvarets dagar anpassad och dimensionerad för att kunna omhänderta tusentals skadade per dygn. Sedan 1990-talet har Försvarsmaktens inriktning fokuserat på internationella insatser. I kombination med förändringar inom det medicinska området, hotbilder, skadepanorama och folkopinionen har detta lett till nya förmågor inom den militära sjukvården. Sedan en tid har Försvarsmaktens inriktning ändrats till ett mer nationellt fokus. Vad har då hänt med sjukvårdsförmågorna? Denna uppsats använder sig av Moshe Kress teorier presenterade i boken ”Operational Logistics - The Art and Science of Sustaining Military Operations” för att göra en analys av de förmågor Försvarsmaktens insatsorganisation har idag. Kress teorier används även för att analysera vilka förmågor som krävs för att uppnå en lägsta acceptabel sjukvårdsnivå på Medical Treatment and Evacuation och vilka förmågor som bör ingå i Försvarsmaktens framtida insatsorganisation. I uppsatsen konstateras att den framtida insatsorganisationen bör innehålla förmågor för Damage Control, både sett ur ett operationellt perspektiv och ur ett medicinskt perspektiv.