När en helikopterbesättning skall landa en helikopter i en whiteout finns alltid risken att besättningen förlorar sina referenser till omvärlden. Resultatet av detta blir att besättningen riskerar att bli spatialt desorienterad. Vid spatial desorientering riskerar besättningen att förlora uppfattningen om vart i luftrummet helikoptern befinner sig och om den driver åt något håll. Uppsatsen har övergripande undersökt elektromagnetiska sensorer och analyserat hur dessa skulle kunna bidra till att bibehålla besättningens spatiala medvetande. Stoftmolnets varierande karaktäristik bidrar till att sensorerna måste vara anpassningsbara. Rapporten fann att elektrooptiska sensorer var kraftigt begränsade vid whiteout och att radarsensorer var mer lämpade för uppgiften.