De senaste åren har svensk försvarsförmåga aktualiserats i media som bristande. I dagens Europa har det säkerhetspolitiska läget blivit alltmer uppmärksammat. Med tanke på hur utvecklingen ser ut är det i högsta grad relevant att utvärdera svensk försvarsförmåga för eventuellt framtida hot.
En del av vårt försvar som varit aktuellt och som fick mycket uppmärksamhet under 1980-talet var marinen och den ubåtsjakt som bedrevs då. Det blir återigen intressant att utvärdera hur mycket den svenska marinen har kvar av denna förmåga i händelse av ett ökat behov av nationellt försvar.
Den fråga som ställs är hur utvecklingen av marinens ubåtsjakt inom ramen för förmåga och organisation faktiskt har sett ut. Genom att välja ut reglementen, och genomföra en kvalitativ textanalys på dem så skapar man ett underlag för jämförelse. Denna jämförelse besvarar sedan frågeställningen hur svensk ubåtsjaktförmåga har utvecklats. Det reglemente som valts för denna kvalitativa textanalys är Taktikreglemente för Flottan (1987) och det jämförs med resultatet för det nuvarande Taktikreglemente för marinstridskrafterna 1(A) (2010).
Resultatet av undersökningen visar att det är en snarlik utveckling inom taktikreglemente vad som avser ubåtsjaktförmåga, dock så varierar ubåtsjaktorganisationen mycket. Att jämföra enheter som genomför ubåtsjakt är väsentligt men komplext då det kräver flera systemanalyser för att kunna besvara hur kvalitet och kvantitet har varierat med åren.