Sverige som land säger sig idag ha förändrat sin politik ifrån en neutralitetspolitik till en solidaritetspolitik. I studier tidigare gjorda för den tid Sverige hade en uttalad neutralitetspolitisk linje inom säkerhetspolitiken sågs en bakomliggande solidaritet ligga i det dolda. Det denna studie syftar till är genom en analys av den politiska diskursen ta reda på huruvida Sverige kan sägas ha lämnat sin neutralitetspolitik och fullt ut gått över till en solidaritetspolitik.
För att ta reda på detta genomförs en fallstudie med ett fall av svensk säkerhetspolitik. Fallet består av det nordiska samarbetet sett från svensk politisk synpunkt. För att kunna anlysera solidaritet kontra neutralitet används teorierna neoliberalism och neorealism som ett medel för att tolka Sveriges politiska drivkraft i samarbetet. Neoliberalism i studien står för solidariteten och neorealism står för den gamla politiska linjen av neutralitetspolitik och nationellt intresse för landet i det främsta rummet. De texter som analyseras i studien är regeringens skriveleser om det nordiska samarbetet från år 2008 - 2014 samt artiklar där svenska politiker uttalar sig om det nordiska samarbetet idag, 2014. Tidsepoken som analyseras är vald utefter att det nordiska försvarssamarbetet, Nordefco, som skrev under och antogs år 2009 samt den nordiska solidaritetsförklaringen år 2011.
Efter genomförd analys och diskussion visar studien att Sverige som land till stor del anammat en solidaritetspolitik och en vilja att utveckla denna vidare. Dock ses genomgående mellan åren en kvarlevande tradition av den gamla politiska linjen om en neutralitetspolitik och en vilja att sätta det egna landets intressen först. Den största förändring ses i de flesta av analyspunkterna ske mellan år 2008 och år 2010 d.v.s. efter Nordefco:s införande i Norden. Sveriges ses ha en solidarisk utveckling i sin säkerhetspolitiska linje även om det ännu finns en bit att gå för att nå ända fram till att säga att landet fullt ut anammat en solidaritetspolitik.