Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Fördröjande fältarbeten och minvapnet har länge utgjort en viktig del vid försvaret av Sverige. I slutet av 1990-talet förändrades det säkerhetspolitiska läget i Europa, Försvarsmakten omstukturerades och svensk användning av truppminor förbjöds. Med dessa händelser som bakgrund marginaliserades efterhand behovet av fördröjande fältarbeten.

Mycket talar för att det existerar en kunskapslucka kring minvapnets användning de senaste 15 åren. Syftet med studien är att värdera den militära nyttan av minvapnet mot bakgrund av ett förnyat fokus på nationellt försvar.

Minvapnet är ett centralt system inom fördröjande fältarbeten och studien avser belysa dess betydelse för manöverkrigföring vid försvar av Sverige. Det finns anledning att förklara sambandet mellan manöverkrigföringens behov av rörlighet och minvapnets roll relativt denna. Studien ska försöka ge både ett teoretiskt och empiriskt bidrag till minvapnets användning och därigenom kunna fylla del av den identifierade kunskapsluckan inom området.

Studiens resultat visar hur minvapnet kan verka förekommande och förskjutande mot motståndaren, vilket i sig kan uppnå en paralyserande verkan. Minvapnet kan bekämpa mål på längre avstånd än motståndaren, vilket kräver användning av en större andel moderna mintändare för att motverka motståndarens förmåga till röjning. Minvapnet måste vara tillgängligt och användbart, vilket inte bara ska ses ur ett materiellt perspektiv. Egna förbands behov av rörlighet måste beaktas, vilket blir särskilt viktigt vid strid i anslutning till minor. Genom förtänksamhet, tydlighet i utklarande av gränser och minfria områden/vägar samt tidigare samövning kan behovet av egen rörlighet sannolikt ändå tillgodoses.