Historien visar att en avsaknad av en ledande idé kan få förödande konsekvenser. Det är svårt att jämföra dagens Sverige med de krigförande nationerna under andra världskriget, samt de förödande effekterna som en avsaknad av en strategi medförde räknat i förstörelse, död och lidande. Detta väcker frågan om Sverige har en utvecklad strategi för sitt internationella engagemang i allmänhet, och vid internationella insatser där det militära maktmedlet används i synnerhet. För Försvarsmakten kan det finnas ett mervärde med en övergripande strategi, en så kallad fullständig strategi. Denna strategi skapas av regering och riksdag, och syftar till att koordinera statens resurser inom flera politikområden med målsättningen att nå ett bättre samordnat resultat. Syftet med uppsatsen är att ta fram ett analytiskt ramverk med indikatorer som kan nyttjas till att identifiera vad som bör vara utmärkande för en fullständig strategi i samband med Sveriges internationella insatser. Uppsatsens resultat visar att indikatorer för att kunna identifiera vad som är utmärkande för en fullständig strategi är samordning/samverkan, ledning/styrning, målformulering, resurs och synergi, givet uppsatsens avgränsningar till det så kallade övergripande strategiska sammanhanget. Resultatet visar även att Sverige har en fullständig strategi med insatsen i Afghanistan.