Sverige och Finland har en ambition att skapa en gemensam sjöstyrka, SFNTG (Swedish
Finnish Naval Task Group). Länderna har historiskt mycket gemensamt men har också olika utgångspunkter för sina respektive säkerhetspolitiska lösningar. Med sjömaktens betydelse för nationerna – den nationella uppfattningen om sjömakt, jämförs ländernas förutsättningar för att i framtiden fördjupa det marina samarbetet. I uppsatsen används Alfred T Mahan, Geoffrey Till och Eric Grove som teoretisk grund för att utifrån strategiska och doktrinära nationella dokument tydliggöra avgörande skillnader i ländernas syn på sjömakt.
Den svenska utgångspunkten för sjömakt är global där den finska utgångspunkten är territoriellt försvar med en internationell ambition. Grundstenen i den finska marinen är kamp- och försvarsvilja medan det i Sverige snarare är internationellt samarbete och nätverk.
Avgörande skillnader är nödvändigtvis inte begränsande utan kan ligga till grund för ett bättre gemensamt slutresultat där olika system kompletterar varandra på ett effektivt sätt.