Under det kalla kriget var en av huvudanledningarna till dimensioneringen av och uppträdandet hos det militära försvaret att det skulle verka avskräckande för en eventuell angripare. Trots ett betydligt mindre försvar idag än under det kalla kriget, kvarstår fortfarande målet för de väpnade styrkorna att skapa avskräckning. Hur kan det komma sig att det anses möjligt att åstadkomma samma effekt fast med betydligt färre resurser idag i jämförelse med då?
Syftet med denna uppsats är att undersöka om dagens syn på avskräckning skiljer sig från den som existerade under det kalla kriget, vilket i så fall skulle kunna bidra till att förklara den ovanstående problemformuleringen. Undersökningen har genomförts i form av en jämförande fallstudie med hjälp av kvalitativ textanalys. Undersökningsmaterialet har bestått av officiella politiska och av Försvarsmakten framställda dokument från 1950-talet respektive nutiden.
Undersökningen har visat att det finns skillnader, som kunnat utläsas av de analyserade dokumenten, i uppfattningarna om avskräckning mellan kalla kriget och idag. En viss diskursiv glidning framträder tydligt med förändringar både i synen på behovet av avskräckning, men också gällande vilka förmågor som krävs för att åstadkomma det. Numera anses internationellt engagemang och samarbete vara det som främst bidrar till att avskräcka en potentiell angripare trots mindre militära resurser idag jämfört med under 1950-talet.