Den traditionella strategiska skolan består av en uppdelning mellan civilt och militärt. Begreppspar som offensiv/ defensiv, avskräckning/ påtvingande, direkt eller indirekt strategi i kombination med miljö och geografi är viktiga utgångspunkter. Men går det teoretiska ramverk som till stor del här-stammar från von Clausewitz att tillämpa på cyberrymden? En miljö som präglas av att den för-ändras så fort någon ansluter en ny dator, till stor del saknar geografiska gränser och där skillnaden mellan militärt och civilt suddats ut. Detta prövas genom att analysera begreppens tillämpning på Estlands, Finlands, Norges och EU:s cybersäkerhetsstrategier.
Syftet med denna uppsats är att pröva hur väl den traditionella strategiska skolan erbjuder analys-verktyg för strategier inom cyberrymden, samt att studera hur olika aktörer hanteras och samord-nas. Vidare syftar uppsatsen till att försöka utröna hur närliggande nationer och viktiga samarbets-organisationers strategier kan ge vägledning vid utformning av en svensk cyberhetssäkerhetsstra-tegi. Detta gäller avseende såväl teoriutveckling avseende strategi samt formuleringen av mål, me-del och metoder.
Resultatet visar att teorierna fortsatt är tillämpbara, även om en viss förskjutning av begreppens innebörd förekommer. Samtliga av de studerade strategierna är defensiva till sin karaktär och kan anses utgöra exempel på indirekta strategier. Finland och EU:s strategier är mer tydligt hållna än Estlands och Norges och bör kunna ge god vägledning vid utformningen av en svensk cybersäker-hetsstrategi.