Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Vilja är avgörande för politiska beslut om väpnad insats och i Libyen efterfrågades på kort tid stridsflyg i en konflikt som fick ett starkt folkrättsligt mandat. Viljan till insats med stridsflyg, vilket inte använts internationellt sedan 1963, ställdes mot Sveriges tradition av att ställa upp när FN kallar.

I uppsatsen analyseras viljan till insats i beslutsprocessen som föregick insatsen, stridsflygets förmåga och interaktionen däremellan.

Uppsatsen har en kvalitativ ansats med förklarande ambition där intervjuer utgör en stor del av empirin. Den nationella beslutsprocessen har använts som teoretisk struktur för analysen.

Sammanfattning:

Resultatet visar att stridsflygets förmåga vid tillfället för beslutsprocessen var särskilt hög. Försvarsmakten uppvisade en stark vilja till insats genom hela beslutprocessen. Den politiska viljan var inledningsvis svag för en insats men växte sig stark inom delar av stridsflygets förmågebredd.

Förmågan möjliggjorde tidiga och klara besked från Försvarsmakten vilka var avgörande för den politiska viljan. Tillgängligheten skapade en politisk press på att agera och bidrog till ett högt tempo som, med en stark gemensam vilja som grund, kunde förkorta tiden för beslutsprocessen.

Will is decisive for political decisions for armed intervention and in Libya fighters were on short notice requested in a conflict with a strong international legal mandate. The willingness to send fighters to an operation was challenged by the tradition to contribute when needed from UN. 

The purpose is to study the capability and willingness, and the interaction between them, in the decision making process prior to the operation.

The paper has a qualitative approach and interviews are a major part of the empirical data. The national decision-making process has been used as a theoretical framework in the research.

Abstract:

The results show that the capability at the time was high and that the willingness from the Armed Forces was strong throughout the whole decision process. The broad political will was initially weak but grew stronger during the process, but only for participation in a certain role in the operation.

The capability enabled the early and clear signals from the Armed Forces that were crucial to the political will. The high availability also created pressure for political action and the high pace of decision making that, with a common will, shortened the process.