Uppsatsen avser undersöka om det finns någon spårbarhet i utvecklingen utifrån dragna erfarenheter, detta görs med inriktning på artillerilokaliseringsenheten Arthur ur dess nyttjande i nationell samt internationell tjänst, ur fyra olika länders sammanfattade erfarenheter av dess tjänst och anbefalld uppgift. Spårbarheten i utvecklingen kommer att kopplas till det mål som sattes år 2002 i Arméinspektörens långsiktiga förmåge- och förbandsutveckling för indirekt eld funktionen, samt även mot den förmågeutveckling som efterfrågas i 2008 års regleringsbrev.
En metodkombination kommer genomföras under arbetet, innehållande komparation och idealtyper. Grunden till detta utgörs av en beskrivning av systemet och dess olika modifikationer, svensk organisation och de uppgifter som enligt reglementen kan ställas på svenska artrrenheter. Där även de länder vars erfarenheter hanteras kommer att beskrivas utifrån organisation och uppgift. I syfte att undersöka om utvecklingen har någon spårbarhet i de tidigare dragna erfarenheterna både för systemet i sig och inom enhetens organisation för svensk del. Resultatet av de dragna erfarenheterna kommer att synliggöras och analyseras utifrån det teoretiska ramverk tillika idealtyper som är de sex grundläggande förmågorna, för att på så sätt slutligen leda an till de ur problemformuleringen fastslagna frågeställningar som framhålls, där det slutgiltiga resultatet utmynnar i att utvecklingen följer erfarenheterna, i stort sett samtliga av de nyttjade idealtyperna, om än inte i lika hög grad av alla. Med slutsats att spårbarheten av erfarenheter inom utveckling är tydligt framträdande.