Den svenska något begränsade artilleri-förmågan skall kunna verka effektivt i alla konfliktnivåer och detta skapar behov av erfarenhetsinhämtning av tidigare konflikter. Finska vinterkriget har i denna uppsats behandlats för att utvärdera en konflikt av nationell karaktär liknande den svenska försvarsmakten skulle kunna ställas inför.
Undersökningen behandlade två områden; ”Mannerheim-linjen” och ”Norr om Ladoga” på grund av dess olika karaktär och på så sätt behov av finsk taktikanpassning. Analysen genom kvalitativ litteraturstudie genomfördes med utgångspunkt i teorin krigföringens principer. Analysen skulle sedan mynna ut i ett antal principer som verkade framgångsfrämjande för artilleriets användande. En jämförelse gjordes senare mellan resultatet av studien och svenska artilleriets tänkta principfokus idag.
Resultatet av undersökningen visar att principerna måste vägas mot varandra för att vara framgångsfrämjande, dock framträdde principer som stridsekonomi, samordning, mål och målsättningar samt god anda som viktiga dels som enskilda principer men även för att kunna möjliggöra andra principers uppfyllande.