I slutet av Finska Fortsättningskriget utspelades Nordens genom tiderna största fältslag, där en numerärt överlägsen rysk armé mötte den finska armén. Resultatet efter tre veckors intensiva strider var en finsk avvärjningsseger. En avvärjningsseger där det finska artilleriet har nämnts som en avgörande faktor.
Syftet med studien är att analysera det finska artilleriets operativa förmåga i avvärjningssegern vid Tali-Ihantala med utgångspunkt i svenska Försvarsmaktens teoretiska modell ” de grundläggande förmågorna” och specifikt relationen mellan förmågorna verkan och ledning
I undersökningen behandlas slaget som en fallstudie av artilleriets roll i finska arméns krigsföring. För att analysera artilleriets roll och påverkan på utgången av slaget genomförs en kvalitativ litteraturstudie. För att koppla samman empiri med teorin om de grundläggande förmågorna Ledning och Verkan så har förmågorna i sin tur brutits ner i underrubriker i syfte att skapa en fördjupad analys av artilleriet kopplat mot respektive förmåga.
Resultatet av studien visar att en förbättrad ledning och samordning mellan finska arméns vapenslag, ett väl fungerande underhåll och en terränganpassning som inte tidigare skådats genererade en effektiv verkan av artilleriet som kom att vara avgörande för utslaget vid Tali-Ihantala.