Sammanfattning:
Vilka är trenderna i den ryska doktrinutvecklingen under 2000-talet och hur kan dessa karaktäriseras? De ryska doktrinerna vänder sig inte primärt till operativ verksamhet utan är deklaratoriska till innehåll och omfattning och ska tolkas som signaler till omvärlden. Rysslands doktrinutveckling påverkas i stor omfattning av omvärldshändelser där retoriken i början av decenniet indikerar en stor oro för ett försvagat FN, vilket härleds till bl.a. Nato intervenering i f.d. Jugoslavien utan FN- mandat.
Rysslands geostrategiska läge indikerar ett dilemma då hoten mot Rysslands säkerhet får en omfattande beskrivning i doktrinerna. Rysslands syn på FN har under senare delen av 2000-talet försvagats till fördel för CSTO som vuxit fram som ett möjligt ryskt alternativ till FN men främst som motvikt till Nato. Idémaktsteorin möjliggör att identifiera bl.a. retoriken i de ryska doktrinerna, där teorins institutionaliserade idéer, i främst den ryska militära eliten, påvisar varför förhållningssätt och uttryck i militärdoktrinerna skiljer sig i jämförelse med Vitboken. I detta sammanhang indikerar studien även motsättningar mellan den ryska politiska och militära eliten.