Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Vi lever i en värld där teknikutvecklingen går allt snabbare och till synes exponentiellt och oförtröttligt kommer att fortsätta öka. Hur detta påverkar Försvarsmaktens val av tekniknivå för framtida sensorförmåga för artillerilokalisering kopplat mot operativa krav, interoperabilitet och ekonomi blir extra intressant när radartekniken befinner sig i ett generationsskifte. Beprövad teknik, internationella och militära krav på en artillerilokaliseringsradar ställs mot ny radarantennteknik, svensk forskning och utveckling av Aktiva Elektroniskt Styrda Antenner (AESA).

Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida ny teknik är ett nödvändigt tekniksteg för artillerilokalisering eller är "gårdagens" teknik lika bra eller kanske till och med bättre i vissa användningsområden och situationer? Är AESA ett nödvändigt tekniksteg för artillerilokalisering?

Metoden för uppsatsen är en jämförande litteraturstudie d.v.s. en kvalitativ textanalys utifrån en given teoriram. Uppsatsen är också undersökande och beskrivande där jag har kopplat empiri genom studiebesök med intervjuer och informationsinhämtning hos bl. a Saab EDS, FMV samt FOI.

Resultatet visar att den nya radartekniken tillför nya förmågor och kan förbättra sensorprestanda men att enbart nyttja AESA-teknik för artillerilokalisering blir både dyrt och exklusivt. Den aktiva antenntekniken lämpar sig även för multifunktionalitet vilket kan komma att ha en avgörande betydelse i framtiden.

We are living in a world where technology development is accelerating and seemingly exponentially and tirelessly will continue to increase. How this will affect the Armed Forces' choice of technology for future generations of sensor capability regarding weapon location systems and related to operational requirements, interoperability and economics is particularly interesting when the radar technology is in a generation shift. Proven technology, international and military requirements for a weapon locating radar system are set against new antenna technology and the Swedish research and development of the Active Electronically Scanned Arrays (AESA).

The purpose of this study is to investigate whether new technology is necessary for weapon locating systems or is "yesterday's" technology as good as, or maybe even better, in certain applications and situations than AESA? Is AESA technology a necessary step for weapon locating systems?

The method of this paper is a comparative literature study, i.e. a qualitative textual analysis from a given theoretical framework. This essay is also investigating where I have linked theory with empirical data from interviews with Saab EDS, FMV and FOI.

The results show that the new radar technology adds new abilities and can improve sensor performance, but to only use AESA technology for weapon locating purposes is both expensive and exclusive. The active antenna technology is also suitable for multi-functionality, which may play a crucial role in the future.