Uppsatsen jämför NATO:s respektive Sveriges operativa planeringsprocess och rekommenderar ett svenskt vägval för nationell metod. Inledningsvis motiveras den teoretiska analysmodellen bestående av militärteori, intuitiv beslutsfattning och Försvarsmaktsidé och målbild rapport 4. Därefter beskrivs och sortförvandlas planeringsprocesserna så att en likvärdig jämförelse kan genomföras. Analysen belyser skillnader och likheter, och redovisar styrkor och svagheter med planeringsprocesserna. Avslutningsvis diskuteras det val Sverige bör göra avseende nationell operativ planeringsprocess. Resultatet visar att planeringsprocessernas strukturella likheter inte motiverar att de tillämpas parallellt. Vid analysen uppvisar den svenska modellen spårbarhet till den reflekterande inriktningen inom militärteorin. NATO:s modell har en dragning åt den mer lagbundna skolan, och med en tydlig fokusering på egen och motståndarens kraftcentrum. Den svenska planeringsprocessen uppvisar brister inom intuitiv beslutsfattning. Chefens roll är otydlig och planeringsprocessen fokuserar på alternativgenerering och –värdering i stället för att använda tiden till spel på en tidigt framtagen lösning. NATO-modellen uppvisar liknande brister men har en tydligare och mer formaliserad chefsroll. Vår nationella modell möter inte kraven enligt rapport 4 då den bl.a. brister i interoperabilitet. NATO:s modell fyller i allt väsentligt kraven och är internationell norm. Sammantaget löses operativa problemställningar bäst genom en tillämpning av NATO:s planeringsprocess, varför den rekommenderas som metod för svensk nationell operativ planering.
The essay is a comparative analysis of NATO’s and Sweden’s operational planning processes and recommends the rout for Sweden to take regarding the choice of a national operational planning process. Initially the theoretical model of the essay, consisting of military theory, research within the frame of “Naturalistic Decision Making” and the Armed forces internationalisation according to ”FMI 2020, rapport 4” is motivated. The planning processes are described and transformed in order to allow for an equivalent comparison. The analysis elucidates the differences and the similarities, and accounts for the strengths and weaknesses of the planning processes. The result displays that the structural similarities between the planning processes do not motivate their parallel use. All through the analysis the Swedish model presents a trace to the reflecting concentration within military theory. NATO´s model presents an inclination to be more conformable to law and indicates a distinct focus on enemy and own centre of gravity. The Swedish planning process displays a shortage in the realm of “Naturalistic Decision Making.” Further more, the role of the commander is vague and the planning process focuses on producing and evaluating courses of action in stead of using time for war-gaming an early produced course of action. NATO´s planning process presents the same shortcomings but the role of the commander is more distinct and formalised. Our national model does not cope with the demands according to "FMI 2020, rapport 4”, among other things due to the lack of interoperability. NATO´s model in principle fulfils the demands and is seen as the international norm. As a whole, operational problems are best solved through an application of NATO´s planning process. NATO´s model is therefore recommended as method for Swedish national operational planning.